Coachning är en
Bra coachning kan för den studerande utgöra skillnaden mellan att komma igenom en övning med utomordentligt resultat och att inte komma igenom övningen alls.
För att hjälpa dig att göra ditt allra bästa när det gäller att vara coach, finner du här nedan några data som kommer att hjälpa dig:
1. Coacha med syfte.
När du coachar, ha då som målsättning att den studerande skall lära sig utbildningsövningen korrekt. Var målmedveten när du arbetar för att uppnå detta mål. Närhelst du som coach korrigerar den studerande, se till att aldrig göra det utan anledning eller syfte. Tänk hela tiden på att syftet är att den studerande skall få en bättre förståelse av utbildningsövningen och kunna utföra den efter bästa förmåga.
2. Coacha med verklighet.
Var realistisk när du coachar. När du ger den studerande en origination, se då verkligen till att det blir en origination, och inte bara till något som det stod på papperet att du skulle säga; så att det blir så att den studerande måste hantera det exakt som om det vore under verkliga omständigheter. Det här betyder emellertid inte att du verkligen skall känna de saker som du säger till den studerande, som till exempel: ”Jag har ont i benet”. Det här betyder inte att du måste ha ont i benet, men du skall säga det på ett sådant sätt, att det förmedlar intrycket till den studerande att du har ont i benet. En annan sak i samband med det här är att du inte skall använda några upplevelser ur ditt förflutna när du coachar. Var uppfinningsrik i närvarande tid.
3. Coacha med intention.
Bakom all din coachning skall det finnas en intention att din studerande mot slutet av övningen kommer att vara medveten om att han nu kan göra övningen bättre än då han började. Den studerande måste ha en känsla av att han har uppnått något genom utbildningsövningen, oavsett hur litet det är. Det är din intention, och bör alltid vara det när du coachar, att den studerande som du coachar skall bli en mer kapabel person, samt få en större förståelse av det som han blir coachad på.
4. Ta bara upp en sak åt gången när du coachar.
Exempel: Om den studerande i TR 4 uppnår det mål som satts för TR 4, kontrollerar du de föregående TR:arna, en åt gången. Konfronterar han dig? Originerar han frågan till dig, varje gång som sin egen, och hade han verkligen för avsikt att du skulle ta emot den? Avslutar hans bekräftelser kommunikationscykler osv? Men coacha endast dessa saker en åt gången, aldrig två eller flera samtidigt. Förvissa dig om att den studerande korrekt utför varje sak som du coachar honom på, innan du går vidare till nästa övningssteg. Ju bättre en studerande blir på en speciell övning eller på en speciell del av en övning, desto högre krav på förmåga skall du som coach ställa. Det här betyder inte att du ”aldrig är nöjd”. Det betyder att en person alltid kan bli bättre, och när han har uppnått en viss nivå av skicklighet, då skall man arbeta mot en ny nivå.
Om du finner att den studerande har svårigheter med en av övningarna skall du som ett första steg få honom att läsa igenom övningen för att hitta eventuella ord som han inte till fullo förstod och få honom att slå upp dem i en ordbok. Om detta inte råder bot på situationen, kontrollerar du om det är någon av de tidigare övningarna som han har problem med. Om du finner att så är fallet, skall du gå tillbaka till den tidigare övning som han har sin uppmärksamhet kvar på och få honom igenom den övningen tills den är godkänd. När du väl har gjort det, börjar du på nästa övning och gör den tills den är godkänd och gå sedan igenom de efterföljande övningarna.
Som coach skall du alltid arbeta i riktning mot bättre och mera exakt coachning. Tillåt aldrig dig själv att utföra ett slarvigt coachningsjobb, för då gör du din studerande en otjänst, och vi betvivlar att du själv skulle uppskatta en sådan otjänst när det är du som är studerande.
Ge aldrig en åsikt som sådan, när du coachar, utan ge alltid dina anvisningar i form av direkta påståenden, hellre än att säga: ”Jag tror” eller ”Ja, det kan tänkas att det är på det här sättet” och så vidare.
Som coach har du huvudansvaret för övningen och för de resultat som den studerande uppnår.
Då och då kommer den studerande att börja bortförklara och rättfärdiga det han gör, om han gör någonting felaktigt. Han ger dig alla möjliga skäl till detta. Man uppnår inte särskilt mycket genom att tala länge och väl om sådana saker. Det enda sättet att verkligen uppnå målen för TR:en och att lösa eventuella meningsskiljaktigheter är att göra övningen. Du kommer längre genom att göra den än genom att tala om den.
I TR:arna skall coachen coacha med hjälp av den information som ges under rubrikerna ”Viktigt i övningen” och ”Syfte”.
Dessa övningar har då och då en benägenhet att göra den studerande upprörd. Det finns en risk att den studerande under en övning kan bli arg, eller upprörd. Om detta inträffar, måste coachen hjälpa den studerande igenom upprördheten snarare än att avsluta övningen och lämna den studerande i svårigheten. I ett sådant fall skulle det faktiskt göra den studerande mer upprörd om man bara lämnade honom sittande där, än att få honom igenom övningen. Avsikten med övningen är att lära den studerande att kommunicera, och en eventuell upprördhet har inte med själva övningen att göra och ingår inte som en del i övningen.
Det finns en liten sak som de flesta glömmer bort att göra, och det är att tala om för den studerande när han utför övningen riktigt eller när han har gjort bra ifrån sig på ett särskilt steg. Förutom att korrigera felaktigheter, skall man också berömma det som är rätt.
Man ”flunkar” definitivt den studerande för allt vad ”självcoachning” heter (om den studerande försöker korrigera sig själv). Orsaken till detta är att den studerande tenderar att bli inåtvänd och kommer att fästa för stor vikt vid hur det går för honom och vad han gör, istället för att bara göra det.
Så när du är coach, håll din uppmärksamhet på den studerande och hur det går för honom, och bli inte så intresserad av det du själv gör att du försummar den studerande och inte lägger märke till hans förmåga eller oförmåga att utföra övningen korrekt. Det är lätt att bli ”intressant” inför en studerande, att få honom att skratta och att ”spela lite pajas” för honom. Men din huvuduppgift som coach är att se hur bra den studerande kan bli i varje utbildningsövning, och det är detta som du skall ha din uppmärksamhet på – detta och på hur bra det går för honom.
Den studerandes framgång bestäms i hög grad av den standard som coachningen håller. Goda resultat åstadkommer bättre människor.
När du och din partner har förstått coachning är ni redo att öva på TR:arna. Nyckeln till att framgångsrikt bemästra dessa övningar ligger i att göra dem exakt så som beskrivs.
Det tar timmar och åter timmar att göra dessa övningar för att bli perfekt på dem, men det är väl använd tid. Varje TR görs tills den studerande har uppnått syftet med övningen och kan göra den TR:en.
En studerande kan spendera många timmar på en TR innan han når den punkt där han verkligen har uppnått färdigheten för den TR:en och bibehåller den. Det gäller speciellt för TR 0 Att vara där, TR 0 Konfrontering och TR 0 Bullbaiting.
För en av TR:arna finns det en bestämd erforderlig tid för att bli godkänd: på TR 0 Konfrontering skall den studerande göra övningen tills han har nått en punkt där han kan göra den obesvärat två timmar i sträck.
Coachen skall arbeta med den studerande på en specifik TR till en punkt där den studerande når en förbättrad förmåga att göra övningen bra. Det är emellertid bättre att gå igenom övningarna flera gånger, i ordningsföljd, från TR 0 Att vara där till TR 4, och bli hårdare för varje gång, än att hålla på med en övning i evighet, eller att man som coach är så hård i början att det därefter går allt sämre för den studerande.
Med hård men rättvis coachning som görs på en lämplig
Det är en av de mest värdefulla förmågor han någonsin kommer att tillägna sig.
Originationsblad
Coachen använder dessa då och då i TR 4 Att hantera originationer
Jag har ont i magen.
Rummet verkar större.
Min kropp känns tung.
Det ryckte till i benet.
Det känns som om jag sjunker.
Färgerna i rummet ser klarare ut.
Mitt huvud känns alldeles snett.
Det känns underbart.
Jag känner mig så fruktansvärt rädd.
Du är den första person som någonsin har lyssnat på mig.
Jag kom just på att jag har haft huvudvärk i åratal.
Detta är dumt.
Jag känner mig alldeles förvirrad.
Jag har en intensiv smärta i ryggen.
Jag känner mig lättare på något vis.
Det kan jag inte berätta för dig.
Det känns hemskt – ungefär som om jag hade blivit av med något.
WOW – det hade jag ingen aning om!
Det verkar som om det börjar bli mörkt här inne.
Jag känner mig väldigt spänd.
Ni har verkligen trevliga lokaler här.
Jag känner mig varm i hela kroppen.
Jo förresten, jag vann den där tennistävlingen igår.
Det känns som om jag hade ett band spänt runt huvudet.
När tänker du klippa dig?
Jag känner mig instängd på något vis.
Vem vinner slutspelet?
Den här stolen är så skön att jag nästan somnar i den.
Jag kan inte låta bli att tänka på den där polisen som stoppade mig i morse.
Hur länge måste vi hålla på med detta?
Det sticker i ansiktet.
Jag börjar bli sömnig.
Jag är utsvulten! Kom så går vi och äter lunch.
Jag blev plötsligt väldigt trött.
Allting börjar bli suddigt.
Gungar det här rummet?
Jag kom just på hur fel jag har haft i hela mitt liv.
Det känns som om jag har ett spindelnät över ansiktet.
Det gör ont i vänster knä.
Jag känner mig så lätt!
Håller det inte på att bli varmare här inne?
Jag kom just ihåg första gången jag var och badade.
Min rygg har värkt så här i åratal.
Är du gift?
Jag känner mig så ensam.
Det känns som jag inte kan tala!
Jag börjar skaka i hela kroppen.
Det gör ont i revbenen.
Det ser ut som om allting håller på att bli mörkare.
Blir du inte trött av att lyssna på en sådan som jag?
tillämpningsmetoderna hos en konstform eller vetenskap, i motsats till enbart kunskaper i själva vetenskapen eller konstformen. I Scientologi syftar termen teknologi på de metoder för tillämpning av Scientologi-principer för att förbättra sinnets funktioner och rehabilitera andens potential, som utvecklades av L. Ron Hubbard.
handlingen att närma sig något, steg för steg, nivå för nivå (på en gradient), där varje steg eller nivå, i sig självt, är lätt att uppnå – så att man till slut kan åstadkomma komplicerade och svåra aktiviteter relativt lätt. Termen gradient gäller också för varje steg som tas i ett närmande av detta slag.