Här följer tillstånden och deras formler i ordningsföljd uppåt.
Tillståndet obefintlighet
(Formel för ny post)
En person som är nytillsatt på en post börjar i obefintlighet, vare sig han erhöll den genom nyutnämning, befordran eller nedflyttning.
Han svävar normalt i villfarelsen att han nu är ”______” (ny titel). Han försöker börja i ett tillstånd av makt, eftersom han oftast är mycket medveten om sin nya status, eller till och med om en tidigare status. Men i själva verket är han den ende som är medveten om den. Alla andra, möjligtvis med undantag av personalchefen, är fullständigt omedvetna om hans nya status.
Därför börjar han i ett tillstånd av obefintlighet. Om han inte börjar med formeln för obefintlighet som rättesnöre, kommer han att använda fel tillstånd och kommer att hamna i alla möjliga slags svårigheter.
Formeln för obefintlighet
Formeln för obefintlighet är:
1. Finn en
2. Gör dig själv känd.
3. Ta reda på vad som behövs eller önskas.
4. Gör eller producera detta och/eller tillhandahåll det.
En nyutnämnd person som tar över en framgångsrik verksamhet, tror ofta att det är bäst att han gör sig känd genom att ändra på allting, trots att han (a) inte är tillräckligt känd för att göra detta, och (b) ännu inte har någon föreställning om vad som behövs eller önskas.
Ibland antar han att han vet vad som behövs eller önskas, när detta bara är en fix idé hos honom och det bara är hans idé som inte alls är sann – och därför misslyckas han i sitt arbete.
Ibland bryr han sig inte om att ta reda på vad som verkligen behövs eller önskas och helt enkelt antar eller tror att han vet det, när han inte gör det. Inom kort blir han ”misslyckad”.
Då och då inträffar det att en nyutnämnd person är så ”statusgalen”, eller så osäker eller blyg, att när hans chef eller underordnade kommer till honom och talar om vad som behövs eller önskas, kan han inte bekräfta eller så underlåter han helt enkelt att göra det. Detta får honom verkligen att hamna i obefintlighet för gott.
Ibland upptäcker han att det som sagts vara behövligt eller önskvärt måste omprövas eller undersökas ytterligare. Det är alltså alltid säkrast för honom att göra en egen granskning av saken och arbeta utifrån den när han fått sin egen fasta verklighet om vad som behövs eller önskas.
Om formeln tillämpas på ett intelligent sätt, kan personen räkna med att komma in i ett område där han blir förbigången, där folk fortfarande sköter hans arbete för att fylla det hål som hans företrädare kanske lämnade efter sig. Detta är ett tillstånd av fara – men det är nästa högre tillstånd på skalan efter obefintlighet. Om han försvarar och sköter sitt jobb, och tillämpar formeln för fara, kommer han att klara sig igenom det.
Därefter kan han räkna med att befinna sig i tillståndet kris. Här måste han följa formeln för kris med hänsyn till sin post, och kommer då att klara sig igenom det.
Nu kan han räkna med att befinna sig i normal verksamhet, och om han följer formeln för detta tillstånd, kommer han till tillströmning. Om han följer formeln för det tillståndet, når han upp till makt. Och om han tillämpar formeln för makt, kommer han att hålla sig kvar där.
Man befinner sig alltså långt ifrån makt när man börjar på en anställning, och om man inte går uppför skalan från den plats där man verkligen befinner sig i början, kommer man naturligtvis att misslyckas.
Detta gäller för såväl grupper, organisationer och länder som individer.
Det gäller också när en person misslyckas i sitt arbete. Han måste börja på nytt från obefintlighet, och han kommer att arbeta sig upp igen på samma sätt, tillstånd för tillstånd.
De flesta misslyckanden på en post framkallas av försummelse att följa tillstånden, försummelse att känna igen dem och sedan tillämpa formeln för det tillstånd man är i, när man är i det, och att sluta tillämpa det när man är ute ur tillståndet och befinner sig i ett annat.
Detta är hemligheten bakom hur man håller en post och hur man lyckas i ett arbete eller i livet.
Utvidgning av formeln för obefintlighet
Många personer feltillämpar obefintlighetsformeln och undrar sedan varför de fortsätter ha bekymmer.
Exekutiver undrar ibland varför vissa personalmedlemmar aldrig tycks kunna göra någonting rätt, och börjar i ren förbittring att ta hand om hela området själva.
Förklaringen är att formeln för obefintlighet feltillämpats på posten och har egentligen inte gjorts.
Erfarenheten har lärt oss att till och med erfarna exekutiver och personalmedlemmar i själva verket aldrig kommit ur obefintlighet. Och i de fall en organisation över huvud taget fungerade, var det en eller två personer i nyckelpositioner som bar den på sina axlar.
Uppmaningen ”Finn en kommunikationslinje” kortas ner av alltför många personalmedlemmar till att betyda att leta reda på någons inkorg och lägga en förfrågan om vad som ”behövs och önskas” i den. Detta är inte precis att finna en kommunikationslinje.
För att sköta en post, vilken det än är, måste man ha information och tillhandahålla information. Om detta inte görs, hamnar personen i en situation där projekt som han utarbetar förkastas eller måste omarbetas, han upptäcker att inskränkningar läggs på hans handlingsfrihet och att han håller på att sjunka nedåt genom tillstånden. Han hamnar i onåd hos sina överordnade, därför att han inte skaffar sig och inte tillhandahåller väsentlig information om vad som pågår.
Det är varje personalmedlems plikt, vare sig han är ny på post eller inte, att samla ihop de kommunikationslinjer som har att göra med hans post, ta reda på vem som behöver vital information från honom och få dessa linjer in, in, in, och därefter ständigt upprätthålla dem.
Om en person försummar att göra precis dessa steg, kommer han aldrig ur obefintlighet. Han kommer inte ens upp till fara, eftersom ingen vet om att de förbigår honom. Med andra ord, när en personalmedlem inte gör detta, är han helt enkelt ett ingenting i organisationens ögon.
Order som utfärdas av honom upphävs vanligtvis till slut, då någon överordnad upptäcker dem eftersom de inte motsvarar verkligheten. Pelle skötte redan om det. Johans schema kom i olag till följd därav. Ekonomiavdelningen ropar: ”Vad beror det här slöseriet på?”
Inom kort börjar personalmedlemmar att helt enkelt strunta i order, när de hör att de kommer från ”en viss person”.
En sådan persons ljusa förhoppningar slutar för det mesta i förhoppningar om att bli förflyttad – ju förr dess bättre. Alla är emot honom.
Men vad hände i själva verket?
Han tillämpade aldrig formeln för obefintlighet på ett riktigt sätt och stannade därför kvar i obefintlighet. Hans handlingar var inte samordnade med andras, för han hade inte linjerna som behövdes för att kunna ge och erhålla information.
Det är faktiskt inte andras sak att samla ihop hans kommunikationslinjer åt honom, inte mer än det är deras sak att andas åt honom. En organisations in- och utandning är tagandet och givandet av vital information och vitala partiklar.
Varje person som upptäcker att han av allt att döma befinner sig i obefintlighet, eller därunder, bör rusa runt för att finna kommunikationslinjer som har anknytning till hans verksamhet och hans post och kräva att få vara på dessa linjer.
En sådan person, medarbetare eller exekutiv måste skriva ner vilken information han måste ha för att kunna sköta sin post, och vilken information andra måste ha från honom för att kunna sköta sina jobb.
Därefter måste han arrangera kommunikationslinjer på så vis, att han blir en mottagare av information från personer som kommunicerar på dessa linjer.
Högre exekutiver, såsom divisions- eller organisationsöverhuvuden, har förvisso som en plikt att informera personalen. Men de står vanligtvis inför säkerhetsproblem också, och vill göra ett gott intryck. Den information de har att lämna är av allmän natur, information som gäller hela divisionen eller organisationen. Detaljerade data av följande typ ingår dock: ”Fru Karlsson kommer klockan 14.00” eller ”Televerket ringde och sade att räkningen måste vara betald innan klockan 12.00 idag, annars stänger de av telefonerna”.
På de platser där majoriteten av personalen har försummat att ta sig in på viktiga kommunikationslinjer och hålla dessa linjer flödande, uppstår kaos och överbelastade exekutiver. Låt därför inte fråga varför statistikerna är nere om 90 procent av din personal är i obefintlighet eller därunder! Det är helt enkelt för att de aldrig egentligen funnit några kommunikationslinjer.
Därför lyder den utvidgade formeln för obefintlighet:
1. Leta reda på varje kommunikationslinje som du behöver för att kunna ge och ta emot information rörande dina plikter och din materiel, och se till att du kommer in på dessa.
2. Gör dig själv känd, jämte din postbeteckning och dina plikter, för alla terminaler du kommer att behöva för att kunna skaffa och ge information.
3. Ta reda på, från dina överordnade, från andra personalmedlemmar och från eventuella personer ur allmänheten som du i utförandet av dina plikter kan behöva kontakta, vad var och en behöver och önskar.
4. Gör, producera och tillhandahåll det som var och en behöver och önskar och som överensstämmer med policy.
5. Upprätthåll de kommunikationslinjer du har och utöka dem, så att du kan ta emot ytterligare information som du nu finner att du regelbundet behöver.
6. Upprätthåll dina kommunikationslinjer för originationer, för att informera andra om exakt vad du gör, men informera endast de som verkligen behöver denna information.
7. Bli mer effektiv i det du gör, producerar och tillhandahåller, så att det närmar sig det som verkligen behövs och önskas.
8. Med full information om dina produkter som ges och tas emot, gör, producera och tillhandahåll då rutinmässigt en i hög grad förbättrad produkt på din post.
Om du gör detta – och skriver din information kort och koncist, så att det går snabbt att förstå den, och ser till att du får dina data i en sådan form att de inte stoppar upp dina egna linjer – kan jag försäkra dig att du verkligen kommer att börja klättra uppför tillstånden och i sinom tid anlända till makt.
Tillståndet fara
Tillståndet fara tilldelas vanligtvis när:
1. Tillståndet kris har pågått alltför länge.
2. En statistik faller mycket brant.
3. En högre exekutiv plötsligt upptäcker att han eller hon bär hatten som chef för en verksamhet eftersom området befinner sig i svårigheter.
Att förbigå någon innebär att ”hoppa över den korrekta terminalen i en orderkedja”.
Om man förklarar ett farotillstånd, måste man naturligtvis uträtta det arbete som behövs för att hantera den farliga situationen.
Detta gäller också omvänt. Om man förbigår en annan person och börjar sköta hans jobb, skapar man naturligtvis oavsiktligt ett farotillstånd. Varför? Därför att man unmockar de som egentligen borde utföra arbetet.
Vidare: Om man vanemässigt förbigår andra och gör deras arbete, kommer man förstås att ärva allt arbete. Detta förklarar fenomenet med den överansträngde exekutiven. Han eller hon förbigår andra. Konstigare än så är det inte. Om en exekutiv vanemässigt förbigår andra, kommer han eller hon att bli utarbetad.
Dessutom kommer tillståndet obefintlighet att inträffa.
Ju mer en exekutiv förbigår andra, desto hårdare arbetar han. Ju hårdare han arbetar då han förbigår, desto mer kommer den sektion som han arbetar på att försvinna.
Så när man utför någons arbete efter att ha förbigått honom – det må vara avsiktligt eller oavsiktligt – blir resultatet alltid detsamma: ett farotillstånd.
Om man måste förbigå andra och utföra arbetet, då måste man också se till att de förklaras vara i det tillståndet och följa formeln.
Om man förklarar tillståndet, måste man också uträtta arbetet.
Man måste få arbetet att utföras kompetent, antingen genom nytillsättning, förflyttning, utbildning eller fallöversyn. Tillståndet är över när den delen av företaget eller organisationen påtagligt har återhämtat sig, statistiskt sett.
Att förklara ett farotillstånd medför med andra ord stort ansvar. Den börda som detta innebär väger mindre än det faktum att om du inte förklarar ett farotillstånd för de funktioner det går dåligt för som sköts av dina underordnade, kommer du mycket snart att själv befinna dig i det tillståndet, vare sig du vill eller inte. Och vare sig ett farotillstånd förklaras eller inte, kommer du själv personligen att hamna i ett.
existerar ett farotillstånd.
På ena sidan finns askan, och på den andra, elden. Men den ljusa sidan av det hela är att om formeln tillämpas, så har du en god möjlighet att inte bara stiga uppåt igen, utan också att växa dig större och bli bättre än någonsin förut.
Och det är första gången som det någonsin har hänt en exekutiv som börjat åka den långa rutschbanan utför. Det finns hopp!
När formeln för att hantera tillståndet fara inte görs kan en organisation, verksamhet eller person därefter inte med lätthet komma ovanför det tillståndet.
En långvarig krisstatus eller ett hot mot livskraftigheten eller överlevnaden eller en längre tids ensamhantering kommer inte att bli bättre om inte själva formeln för fara tillämpas.
Formeln för fara
Formeln lyder:
1. Förbigå (ignorera den eller de underordnade som normalt sett har ansvaret för verksamheten, och hantera den personligen).
2. Hantera situationen och all fara i den.
3. Tilldela det område där situationen behövde hanteras tillståndet fara.
4. Tilldela varje person som berörs av tillståndet ett personligt tillstånd av fara och genomdriv och försäkra dig om att de berörda personerna följer formeln till fullo. Om de inte gör detta, gör då en fullständig etikundersökning och vidta alla åtgärder som visar sig påkallade.
5. Omorganisera verksamheten, så att situationen inte upprepas.
6. Rekommendera fast policy, som hädanefter kommer att upptäcka och/eller förhindra en upprepning av tillståndet.
Den högste närvarande exekutiven agerar, och agerar i enlighet med formeln ovan.
Formeln för personligt farotillstånd
Formeln har omformats för personlig tillämpning på följande sätt:
1. Förbigå vanor eller normala rutiner.
2. Hantera situationen och all fara i den.
3. Tilldela dig själv tillståndet fara.
4. Få in din egen personliga etik genom att ta reda på vad det är du gör som är oetiskt, använd självdisciplin för att rätta till det och bli ärlig och hederlig.
5. Omorganisera ditt liv, så att du inte oupphörligen råkar ut för den farliga situationen.
6. Formulera och anta fast policy som hädanefter kommer att upptäcka samma situation och förhindra att den återkommer.
Här följer ett exempel på hur faroformeln för förstadynamiken skulle kunna tillämpas.
Steget ”Förbigå vanor och normala rutiner” betyder att förbigå alla de där sakerna du har hållit på med.
Exempel: En kille har fått pengar av sin farbror och sagt att han skall använda dem till att köpa ett hus, men han har inte gjort det. I stället har han spenderat pengarna på en blond goding. Nu är han i ständig fara. Hans farbror kan när som helst komma underfund med saken och han hoppas att en dag få ärva sin farbrors förmögenhet. Paniken smyger sig på honom. Även om han inte tänker på det hela tiden, har han det ändå i bakhuvudet.
Nå, ”hantera situationen och varje fara i den” kan sägas vara den grundläggande anledningen. Eftersom han gör saker som han inte berättar och han har ett åtagande på något sätt och det är ganska snurrigt och han kommer troligen att råka illa ut. Han måste med andra ord förbigå alla de där sakerna han har hållit på med. Med andra ord sluta upp med att ta emot pengarna.
Men han måste också hantera situationen och all fara i den. Det skulle vara ytterst riskabelt att skriva: ”Bäste farbror Osvald, alla pengarna som du har skickat under ett och ett halvt år för att jag skall kunna köpa ett hus har jag spenderat på en blondin som kallas för Villiga Vera.” Han måste klura ut hur han ska bära sig åt för att hantera det så att det inte finns någon fara i det. Detta kan kräva en hel del tankemöda.
Om han bara hoppar fram och säger till sin farbror: ”Jag har ljugit för dig, farbror Osvald. Jag har slösat bort alla dina stålar”, är det inte omöjligt att det blir en sådan chock för farbror Osvald, att han gör honom arvlös, låter skjuta honom och så vidare – ja, då skulle han verkligen befinna sig i fara. Därför måste han klura ut hur han ska hantera situationen. Det skulle kunna vara något så enkelt som att skriva: ”Käre farbror Osvald, jag har på senare tid fått Scientologi-auditering och det har gjort mig till en hederligare människa. Jag har gjort en hel del i mitt liv som inte är ärligt, och det här är en del av det jag gjort. Du kommer antagligen att skjuta mig. Jag har inte varit vidare schyst mot dig men jag har faktiskt använt de där pengarna som du ger mig för mitt uppehälle …”
Steget ”tilldela dig själv tillståndet fara” finns med enbart för att folk glömmer bort att tilldela det. Och sedan ser du till att ”få in din egen personliga etik genom att ta reda på vad du gör som är oetiskt, använd självdisciplin för att rätta till det och bli ärlig och uppriktig”. Det finns kanske andra ”Osvald-farbröder” (och vi måste fortfarande hantera den där blondinen, Villiga Vera). Även om man har hanterat farbrodern kan det finnas annat som också behöver hanteras.
Sedan har vi ”omorganisera ditt liv, så att du inte oupphörligt råkar ut för den farliga situationen”. Nå, det är lätt i detta hypotetiska fall med farbror Osvald. Killen får helt enkelt sluta upp med det han håller på med när det gäller Villiga Vera, och i stället för att vara vaken hela nätterna, ser han till att sova och sköta sitt jobb och det börjar bli folk av honom. Det är att omorganisera livet.
Och sedan ”formulera och anta fast policy, som hädanefter kommer att avslöja denna situation och förhindra att den ständigt återkommer”. Med andra ord: ”Jag ska inte ljuga för att skaffa mig pengar” eller någonting ditåt. Det vore allt han skulle behöva bestämma sig för. Det är som ett nyårslöfte. Men folk håller inte sådana löften för de gjorde aldrig de fem första stegen. Det är därför nyårslöften inte hålls. Vid den här punkten ber du faktiskt killen att omvända sig.
Faroformeln för den underordnade
I det fall ett tillstånd av fara tilldelas en underordnad, kräv då att han eller hon, eller hela verksamhetsområdet, skriver ner sina overtar och undanhållanden och varje känd ute-etiksituation, och lämnar in denna redogörelse vid en viss utsatt tidpunkt. Detta på en basis av att straffet för dessa saker då mildras, men kommer att fördubblas om det upptäcks efter den utsatta tidpunkten.
En skadlig handling eller en överträdelse mot en grupps moralkodex kallas en ”overthandling” eller en ”overt”. När en person gör något som strider mot den moralkodex han samtyckt till, eller när han underlåter att göra något han borde ha gjort enligt denna moralkodex, har han begått en overthandling. En overthandling bryter mot det som var överenskommet.
En ej avslöjad, icke tillkännagiven överträdelse av en moralkodex som personen är bunden till kallas ett ”undanhållande”. Ett undanhållande är en overt som en person har begått som han eller hon inte talar om. Det är någonting som en person tror, om det avslöjas, kommer att sätta hans självbevarelse i fara. Alla undanhållanden kommer efter en overt.
Hela proceduren för hur man skriver ner sina overtar och undanhållanden ges i kursen ”Integritet och ärlighet”.
När den här nedskriften är gjord, ska man kräva av den underordnade och den personal som måste förbigås och vars arbete måste göras åt dem eller ständigt korrigeras, att var och en av dem personligen skriver ner och fullständigt genomför Formeln för personligt farotillstånd, och lämnar in denna.
När produktionen har ökat igen, skall farotillståndet formellt avslutas och ett tillstånd av kris tilldelas och dess formel följas.
Tillståndet kris
Det är ett empiriskt (observerat och bevisat genom observation) faktum att ingenting förblir exakt detsamma. Ett sådant förhållande är främmande för detta universum. Saker och ting ökar eller minskar. De kan uppenbarligen inte vidmakthålla samma jämviktstillstånd (balans) eller stabilitet.
Antingen ökar saker och ting eller också minskar de. De håller sig inte på samma nivå i detta universum. Dessutom är det så att när någonting försöker att hålla sig på samma nivå och inte ändras så minskar det.
Vi har således tre sätt att agera och de är endast tre. Det första är ökning, det andra är ansträngningen att förbli på samma nivå eller oförändrad och det tredje är att minska eller avta.
Eftersom inget i detta universum kan förbli exakt likadant, så kommer det andra sättet (samma nivå) ovan, att bli det tredje sättet (avta) om det får verka ostört eller inte påverkas av en yttre kraft. Således får handling två och tre ovan (att hålla sig på samma nivå och att avta) liknande potential och båda kommer att avta.
Detta innebär att ökning är det enda säkra sättet att agera som leder till garanterad överlevnad.
För att överleva, är det enda säkra sättet att expandera.
Om man förblir på samma nivå, har man en tendens att minska. Om man minskar, blir ens chanser att överleva mindre.
Därför finns det bara en möjlighet kvar, för individer såväl som organisationer, och det är expansion.
För att expandera i en sådan situation måste man tillämpa formeln för tillståndet kris.
Man tillämpar tillståndet kris när:
1. Statistikerna hos en organisation, ett departement eller en del av en organisation eller en person kan ses sjunka.
2. Oförändrade statistiker hos en organisation eller en del av en organisation eller en person.
Formeln för tillståndet kris lyder:
1. Promota. Det gäller för en organisation. Till en individ är det bäst att säga ”producera”. Det är den första åtgärden oberoende av alla andra åtgärder, oberoende av allting annat, det är det första man måste ägna sin uppmärksamhet åt.
Vad exakt är promotion? Ja, slå upp det i en ordbok. Det är att göra saker kända; det är att få ut saker; det är att göra sig själv känd, att få ut ens produkter.
2. Ändra din verksamhetsbasis. Om du till exempel gick in i ett tillstånd av kris och sedan inte ändrar någonting i din verksamhet efter det att du har promotat, då är du bara på väg mot ett nytt kristillstånd. Så det måste vara en del av det. Det är bäst att du ändrar din verksamhetsbasis, för den ledde dig in i en kris.
3. Ekonomisera.
4. Förbered dig för att leverera.
5. Skärp disciplinen. En del av tillståndet kris innehåller denna lilla rad: ”du måste skärpa disciplinen” eller ”du måste skärpa etiken”.
För en person skulle det helt enkelt betyda att han inte går ner till puben varenda fredagskväll. Skärp disciplinen. Stanna hemma och arbeta in på småtimmarna, gör hemarbetet osv. Var mer metodisk på arbetet, arbeta lite hårdare, klanta inte till riktigt så mycket, gör inte så många misstag. Allt detta vore del av att skärpa disciplinen.
Anta att verksamheten organisatoriskt inte tar sig ut ur krisen efter att en krisstatus har tilldelats. Anta att verksamheten inte tar sig ur kristillståndet trots att de har tilldelats en krisstatus, oavsett vad det är som orsakat det. Man har sagt till dem att ”följa formeln” och se till att ”sätta fart” och ”få ordning på det hela”, men ändå gör de tabbar och statistikerna fortsätter att gå ner. Vad gör man? Det finns bara en sak kvar att göra och det är att tillgripa disciplin, för livet självt kommer att disciplinera individen.
Så spelets regler är att om en krisstatus ignoreras och stegen inte genomförs framgångsrikt (och ”inte genomförs framgångsrikt” är inte samma sak som ”inte genomförs”), då får man efter ett tag tillkännagivandet att tillståndet förlängts. Och om tillståndet förlängts utöver en specifik tidsperiod, då blir det ett ärende för etiken. För hur skall man annars få rätsida på verksamheten? Det måste vara någon som trasslar till det något vansinnigt, någon som sitter på de flesta kommlinjerna. Man har något etiskt problem inblandat i det hela, någon som inte fungerar, någon som står på bromsarna så man kan känna lukten av bränt gummi. Och så går man vidare in i en etiksituation.
Tillståndet normal verksamhet
Man skulle kunna kalla tillståndet normal verksamhet för ett ”stabilt tillstånd” och det borde förmodligen kallas för ett stabilt tillstånd om det inte vore för denna lilla faktor: Detta universum tillåter inte ett statiskt tillstånd. Det tillåter inte ingen ökning, ingen minskning. Man kan inte ha ett tillstånd i detta universum där det inte finns någon ökning eller någon minskning. Det vore ett fullständigt stabilt tillstånd och det finns ingenting sådant någonstans i detta universum. Det finns ingenting som alltid förblir detsamma.
Tillståndet normal verksamhet är således inte ”stabilitet”, för det kan det inte vara. Normal verksamhet måste vara en rutinmässig eller gradvis ökning. Och det måste finnas en regelbunden, rutinmässig, gradvis ökning. Och om det inte förekommer en gradvis ökning, då har man inte ett stabilt tillstånd. Det kan inte finnas ett fullständigt, jämnt existenstillstånd – ett sådant rasar till slut ihop. I samma ögonblick som man får det här jämna tillståndet i detta universum, börjar det försämras. Ett tillstånd av stabilitet kommer alltså till slut att försämras. Så, för att förhindra en försämring måste man ha en ökning. Den ökningen behöver inte vara iögonenfallande men den måste vara någonting. Det måste finnas någon ökning där.
Formeln för normal verksamhet:
1. Ändra inte på någonting. Det sätt på vilket man vidmakthåller en ökning när man är i tillståndet normal verksamhet är att inte ändra på någonting.
2. Etiken är väldigt mild. Rättvisefaktorn är ganska mild och ganska rimlig. Man vidtar inte några speciellt våldsamma åtgärder.
3. Så fort en statistik förbättras, ta reda på vad som förbättrade den genom att noggrant granska den. Gör sedan det utan att överge vad du gjorde tidigare. Det är de enda förändringarna man gör.
4. Så fort en statistik försämras en aning, ta snabbt reda på varför och rätta till det.
Så man spelar bara dessa två faktorer mot varandra: statistiken som förbättras och statistiken som försämras.
Tillståndet tillströmning
När en linje går brant uppåt på ett statistikdiagram, är det fråga om tillströmning. Vare sig den går brant uppåt en enskild vecka, eller brant uppåt från sin sista punkt, vecka efter vecka efter vecka, är det en tillströmning.
I en tillströmning tillämpas formeln för tillströmning, oavsett hur man bar sig åt för att hamna i tillströmning.
Man måste tillämpa formeln för tillströmning, annars hamnar man i svårigheter. Var och en som har med tillståndet tillströmning att göra bör känna till följande egenheter i fråga om det.
Tillströmning är det känsligaste tillståndet som finns. Om man kallar det för någonting annat eller behandlar det på ett annat sätt än vad som anges i formeln, kan det ta kål på en! Underligt nog är tillströmning det farligaste av alla tillstånd, för om man inte känner igen det och tillämpar formeln för det, slår man i backen så det smäller rejält om det! Känn igen det och behandla det på rätt sätt så bär det av som en raket.
Formeln för tillströmning lyder:
1. Ekonomisera. Det första man måste göra i tillströmning är att ekonomisera, och sedan se mycket, mycket noga till att man inte köper någonting som innebär någon framtida förpliktelse. Köp inte någonting som medför några framtida förpliktelser, anställ inte någon som för med sig några framtida förpliktelser – ingenting. Allt detta är en del av ekonomiseringen. Genomdriv den strängt.
2. Betala alla räkningar. Ta varenda räkning som du möjligtvis kan skrapa fram från någonstans, vartenda öre som du är skyldig någonstans mellan himmel och jord, och betala dem.
3. Investera återstoden i servicefaciliteter och gör det möjligt att leverera.
4. Ta reda på vad som orsakade tillståndet tillströmning och förstärk det.
Handlingsformeln för tillströmning:
När man har en tillströmning enligt en statistik som mäter ens handlingar, och inte har att göra med finanser, är detta den formel som skall tillämpas.
1. Ekonomisera beträffande onödiga eller spridda åtgärder som inte har bidragit till det nuvarande tillståndet. Ekonomisera finansiellt genom att eliminera allt slöseri.
2. Se till att varje åtgärd är av värde och befatta dig inte med några onödiga åtgärder. Varje ny åtgärd skall bidra och vara av samma slag som de som verkligen bidrog till tillståndet.
3. Befäst alla framsteg. Alla framsteg som vi har gjort behåller vi. Tillåt inte att saker och ting mattas av, går sämre eller åker berg-och-dalbana. Alla gynnsamma faktorer och förbättringar vi uppnått och varje framsteg vi gjort – behåll det, upprätthåll det.
4. Tag själv reda på vad som orsakade tillståndet av tillströmning i ditt omedelbara område och förstärk detta.
Tillståndet makt
En maktstatistik är en statistik på en mycket hög nivå; en helt ny nivå i en normal trend.
En maktstatistik är inte bara en statistik som fortsätter brant uppåt under en lång tid. Inte heller är makt bara en mycket hög statistik. Makt är inte någon enveckasföreteelse. Makt är en trend.
Definition: Makt är ett normalt tillstånd på en så extremt hög nivå att det tveklöst är ett fullständigt överflöd. Det är en statistik som har nått upp till en helt ny, brant, hög nivå och som har bibehållit sin nivå och som nu – på denna nya höga nivå – håller en normal trend.
På den här nivån kan man få en liten svacka i statistiken då och då. Men det är fortfarande makt.
Om man skall känna igen och förstå detta tillstånd riktigt så finns det ett annat faktum som är viktigt:
Varför kallar vi det makt?
Därför att det finns ett sådant överflöd av produktion att tillfälliga stopp och svackor inte kan dra ner den eller äventyra dess överlevnad.
Och det är makt.
Man skulle kunna ställa frågan: ”Hur mycket arbete kan en person klara av?” Eller: ”Hur många tegelstenar kan en man mura per dag?”
En person kan förstås bara arbeta ett visst antal timmar på en dag. Han kan bara klara av en viss mängd individuell produktion på en dag. Men han kan producera tillräckligt mycket på en dag för att försörja sig. Han kan få upp sin produktion i ett sådant överflöd att han kan ta lite ledigt. Detta beror på hur effektiv och skärpt han är.
Vid en viss tillströmningstopp kommer han att nå den nivå som motsvarar hur många tegelstenar han kan mura. Genom att öva mer och bli mer effektiv, kan han upprätthålla denna produktionsnivå på en normal trend.
Om han murar så många tegelstenar att ingen skulle drömma om att ge honom sparken, ja, då är han i tillståndet makt. Detta är ett tillstånd av makt för en individ.
hindra, föreligger tillståndet makt.
1. Avbryt inte förbindelserna. Den första lagen i tillståndet makt lyder: Avbryt inte några förbindelser.Det kommer att åstadkomma katastrof både för en själv och för alla andra.
Man kommer att märka att folk jämrar sig och beklagar sig över det här. Hur är det för storpampen? Han var en vanlig grabb i en stad någonstans men helt plötsligt blir han storpamp. Han blir mycket mäktig på Wall Street och pratar aldrig igen med någon av vännerna i den gamla hemstaden. De blir så förtrytsamma att det nästan är omöjligt att prata med dem. Det vill säga, om man har varit i ett område där man har varit mycket välkänd och man plötsligt blir en berömdhet eller någonting i den stilen, då tror folk där inte att man vill prata med dem. De är så vana vid att man bryter mot formeln. Förstår ni idén? Med andra ord, individer i detta universum förväntar sig fullständigt att man kommer att kränka makttillståndets första princip, vilket är ”avbryt inte förbindelsen”. De tror att man kommer att avbryta förbindelserna.
Nej! Makt! Maktposition! Avbryt inte förbindelserna. Även om man är befordrad till general från överste för regementet, skall man inte vara så dum att man tror att man kan avbryta förbindelserna totalt med regementet. För det enda sättet man inte kan avbryta förbindelserna med regementet på är att avbryta förbindelserna med det. Man får helt enkelt inte förneka sina förbindelser. Vad man måste göra är att inse att det är ens egna förbindelser och ta ansvar för dem.
2. Gör en nedskrift över din post.
Tillståndet makt, det är en kille som går in i ett tillstånd av makt eller en organisation som går in i ett tillstånd av makt. Och tillståndet maktväxling, det är faktiskt när en kille antar ett tillstånd som har hållits från makt. Ser ni skillnaden? Man ersätter Johan, som var i ett tillstånd av makt. När han ger sig av, avbryter förbindelsen, då är det maktväxling för den som tog över. Så det första en uppflyttad maktposition måste göra är att skriva upp allt som rör linjerna för posten. Det är det enda sätt på vilket man någonsin kommer att kunna avbryta förbindelserna. Antagandet av detta tillstånd av makt, maktväxling, styrs av sin egen formel.
Jag skall till exempel visa er hur det här fungerar i både stort och smått: Anta att du var mycket, mycket framgångsrik som receptionist i en organisation, och du var så framgångsrik att man gjorde dig till registrator. Det är faktiskt en ökning av makt. Om du inte gör en total uppteckning av allt som rör din post, tillåter du inte personen som tar över posten att verka i ett tillstånd av maktväxling.
Så det första du måste göra i ett tillstånd av makt är att skriva ner allt som rör din post. Och du kommer att komma underfund med att om du inte skriver ner allt rörande din post, då kommer du att sitta fast i en del av den posten för evärdliga tider. Ett år eller så senare, kommer fortfarande någon till dig och frågar dig om posten som du innehade, därför att du inte skrev ner din post. Så genom att skriva ner din post, har du gjort det möjligt för nästa kille som kommer att anta maktväxling – att inte förändra någonting – för du har visat vad som fanns där, så han vet nu vad han inte skall ändra på. Men om du inte skrev ner det, då skulle han kunna ändra på det. Det är det säkraste sättet i världen att bli tillbakadragen in i en gammal post som man har haft och det är på det viset man aldrig kommer bort från en post. Du säger: ”De här nya människorna som tar över den här posten i receptionen, de är inget att ha och de bryr sig inte.” Låt oss innan vi börjar bli alltför kritiska förvissa oss om: Skrev vi någonsin ner allt om den här posten? Lämnade vi någonsin verkligen posten? Lämnade vi den i ett sådant tillstånd att den kunde lämnas? Struntade vi sedan fullständigt i posten efter det att vi hade lämnat den eller passerade vi förbi emellanåt och frågade: ”Hur går det med posten?”
Inget plötsligt avbrytande av förbindelserna. Det är vad det verkligen handlar om. Gå inte och avbryt förbindelserna. Man har sitt ansvar att skriva ner det hela och få det i händerna på killen som kommer att ta hand om det. Om han nu inte tar hand om det, så är det hans tidsspår, inte ditt.
Gör allt du kan för att göra din post möjlig att besätta. Förr eller senare kommer någon att komma och ta över posten ordentligt.
Tillståndet maktväxling
Det finns bara två omständigheter som kräver en ersättare: någon har varit mycket framgångsrik eller någon misslyckades rejält.
Vilken dröm det är att ärva ett par framgångsrika skor. Inga svårigheter alls. Kliv bara i skorna och bry dig inte om att gå. Och detta betraktas på ett eller annat sätt av människor som klandervärt. Det är meningen att man skall ”slå sig fram på egen hand”. Det är meningen att man skall ”sätta sin egen prägel på posten”. Nej! Sätt på dig skorna men gå inte, gosse! Om posten befann sig i ett normalt verksamhetstillstånd, vilket den normalt sett måste ha gjort om någon skulle kunna bli befordrad från den, då ändrar man helt enkelt inte på någonting.
Maktväxling: Ändra inte på någonting.
Sitt bara där ett tag. Du vet omedelbart att du kommer att få alla organisationens stresspunkter att komma till dig på en gång. Killen som hade jobbet före dig hade alla dessa stresspunkter. Men han måste ha gjort framgångsrikt motstånd eftersom de fortfarande finns kvar. Förstår ni? Så om någon vill ha någonting undertecknat som din företrädare inte skrev under på, skriv inte på. Det är en lätt regel att följa, eller hur? Detta är den absolut lataste position som man någonsin kan inneha. Och det är det enda sättet man kan inneha den på – med total lättja. Gör inte ett skvatt!
Håll ögonen öppna och lär dig rutinerna och se efter en tid, beroende på hur stor organisationen är, hur den fungerar, och driv den som om den vore i ett tillstånd av normal verksamhet. Om den inte är i något annat än ett tillstånd av normal verksamhet, tillämpa bara tillståndet för normal verksamhet. Förutom det lilla rutinarbete som görs, gå omkring, snoka runt och ta reda på vad som gjorde det en aning bättre den veckan och förstärk det. Och ta reda på vad som försämrades en liten aning och få bort det. Snoka bara omkring. Vid det laget är du så välbekant med verksamheten, att du vet vad alla heter i för- och efternamn, du vet det ena och du vet det andra, och du vet var alla papperen finns, och du känner till favoritknepen. Du har sett en massa saker hända. Verksamheten kommer ärligt talat bara att fortsätta gå vidare uppåt. Den skulle gå framåt mycket framgångsrikt.
Gå igenom exakt samma dagliga rutin som din företrädare gick igenom, underteckna ingenting som han inte skulle ha undertecknat, ändra inte på en enda order. Titta igenom de papper som utfärdades under den tidsperioden – detta är de order som alltjämt är befintliga – och jobba på utav bara helsike med att genomdriva dessa order, så kommer verksamheten bara att växa och växa och växa och växa.
Det viktigaste i tillståndet maktväxling är att studera organisationen, policy, linjer, mönster och aktiviteter, och
Man tar över en ny befattning eller en funktion som kraschat i obefintlighet. Men för en framgångsrik verksamhet är det formeln för maktväxling som gäller.
Formeln för tillståndet maktväxling är:
När du tar över en ny post, förändra ingenting förrän du är grundligt förtrogen med ditt nya maktområde.
Reparationsformeln för kränkning av maktväxling
Man kan skapa ett tillstånd av fara genom att kränka tillståndet maktväxling.
När en person eller organisation har genomgått maktväxling och kränkt formeln, måste de tillämpa Reparationsformeln för kränkning av maktväxling:
1. Observera, ställ frågor om, och gör upp en lista över vad som tidigare var framgångsrikt i ditt område eller i det område som du kontrollerar.
2. Observera och gör upp en lista över alla de saker som inte var framgångsrika i ditt område i det förflutna.
3. Få in de framgångsrika åtgärderna.
4. Kasta bort de åtgärder som inte var framgångsrika.
5. Lägg av med att frenetiskt klara av på någon vänster eller att försöka försvara.
6. Få på ett förnuftigt sätt åter in en fungerande struktur.
den väg en kommunikation färdas på från en person till en annan.