Alla möjliga slags planer kan göras upp och godkännas. Men detta innebär inte att de får verkställas. De är endast planer. Tills när och hur de kommer att göras, och av vem, har fastställts, schemalagts eller auktoriserats kommer de inte att göras. 

Det är därför som planering ibland får dåligt rykte. 

Man skulle kunna planera att tjäna en miljon dollar, men om när, hur och vem inte var uppställda som targets av olika typer, skulle det helt enkelt inte bli av. En lysande plan görs upp för hur man kan förvandla Bostons hamn till tankbåtshamn. Det skulle kunna finnas på ritningar med allting perfekt utplacerat. Man skulle till och med kunna ha modeller av det. Tio år går och det har inte påbörjats, än mindre avslutats. Du har nog sett sådana planer. Världsutställningar är fulla av dem.  

Man skulle även kunna ha en plan uppställd i targetform – vem, när, hur – och om dessa targets var skrala eller overkliga, skulle den aldrig fullbordas. 

Man skulle även kunna ha en plan som inte inleddes av någon VILLKORLIG TARGET, och därför ville ingen riktigt ha den och den tjänade i själva verket inget syfte. Det är inte troligt att den någonsin skulle avslutas. En sådan sak fanns på Korfu (en ö utanför Grekland). Det var en halvfärdig grekisk teater som bara hade lämnats i detta skick. Ingen hade frågat invånarna om de ville ha den eller om den behövdes. Så fastän den var mycket välplanerad och till och med delvis baserad på target och till hälften avslutad, står den där – halvfärdig. Och har förblivit sådan. 

En plan, med vilken menas ritningen eller skalmodellen av något område, projekt eller ting, är naturligtvis absolut nödvändig vid varje konstruktionsuppgift, och konstruktionen misslyckas utan den. Den kan till och med ha godkänts som plan betraktad.

Men om den inte var ett resultat av vad man kommit fram till genom en villkorlig target (en undersökning av vad som behövs eller låter sig göras), är den till ingen nytta, eller också passar den inte in. Och om inga pengar har anslagits till den och ingen har beordrats att utföra den, och om inget tidsschema för utförandet finns, kommer den aldrig någonsin att utföras – och varje enskild punkt ovan är tillräckligt skäl för detta. 

När man har utarbetat en plan och håller på att tänka ut ett program som kräver godkännande måste man, för att få dem godkända, visa det som: 

a. Ett resultat av en villkorlig target (undersökning av vad som önskas och behövs);

b. Detaljerna rörande själva saken, dvs en bild av den eller dess omfattning, samt hur lätt eller svårt det är att göra det och med vilka personer eller vilket material;

c. Klassificering av den som vital eller bara användbar;

d. Primära targets som visar den organisation som behövs för att utföra den.

e. Operativa targets som visar tidsschemat (även om den inte lagts upp efter datum utan efter dagar eller veckor) och hur den passar ihop med andra handlingar;

f. Kostnaden och om den kommer att betala sig eller inte, eller om man har råd med den, eller hur mycket pengar den kommer att inbringa. 

Programmet skulle behöva inbegripa dess targets. 

En plan vore utformningen av själva saken. 

Vi kan alltså se varför somliga saker inte alls går av stapeln och varför de ofta inte fullföljs, till och med när de är planerade. Planen presenteras inte i form av target och är därför overklig eller blir inte utförd.

Ibland försummar en villkorlig target att fråga vilka hinder eller vilket motstånd som man kommer att stöta på, eller vilka färdigheter som finns tillgängliga, och kan därför spåra ur av den anledningen.  

Men om man förstår dessa punkter, då ser man ämnets omfattning och kan bli ganska genialisk och uppnå sådant som hittills legat utom räckhåll, eller som aldrig förut varit påtänkt.