Det krävs kunskap om vissa principer vad gäller organisation för att en individ, grupp eller organisation ska uppnå ett avsett mål. 

När vi ser på organisation i dess enklaste form, när vi söker vissa nyckelhandlingar eller omständigheter som får en organisation att fungera, när vi behöver en mycket enkel, mycket vital sammanställning som vi kan lära människor och som kommer att ge resultat, upptäcker vi några få punkter som bör betonas. 

Syftet med organisering är ATT FÅ PLANERING ATT BLI VERKLIGHET. 

Ett faktum är ett tillstånd eller en sak som existerar i verkligheten. 

Organisation är inte bara ett snobbigt, komplicerat system som görs för sin egen skull. Det är byråkrati när det är som värst. Diagram för diagrams skull, regler för reglers skull slutar bara med misslyckande. 

Den enda fördelen (som inte alltid är dålig) hos en komplex, otymplig, meningslös byråkratistruktur, är att den förser vännerna till dem som har kontrollen med arbete. Om den inte också får till stånd betungande beskattning och hotande konkurs på grund av utgifterna för att upprätthålla den, och om den inte tynger folk eller produktionspersonal med militanta (aggressiva) inspektioner och onödig kontroll, då är organisering i syfte att tillhandahålla arbete inte ond men utöver att tillhandahålla arbete är den värdelös, och endast när den ges alltför mycket auktoritet blir den destruktiv. 

Kungarna i Frankrike och andra länder brukade hitta på titlar och plikter för att ge sysselsättning åt horderna av frälsets snyltgäster för att hålla dem vid hovet och under övervakning, och på så sätt borta från att göra fuffens ute i provinserna där de kunde uppvigla sitt eget folk. ”Fotpallsskötare”, ”Den kungliga nattdräktens bevarare” och andra liknande titlar kämpades det om, köptes, såldes och hölls med järngrepp. 

Statusjakt, ansträngningen att bli viktigare och ha en personlig anledning för att existera och vara respekterad, kommer i vägen för ärliga ansträngningar att organisera effektivt för att få någonting gjort, för att åstadkomma någonting som är ekonomiskt sunt. 

Organisation för sin egen skull upprättar i praktiken vanligtvis ett monster som blir så svår att leva med att det blir tillintetgjort. Produktionsbortfall, höga skatter, irriterande eller skräckinjagande inblandning i folkets eller de producerande personernas angelägenheter inbjuder till och får till stånd konkurs eller revolt, vanligtvis båda, till och med i kommersiella företag. 

För att vara meningsfull, till nytta och bestående måste därför en organisation (korporation, företag, affärsverksamhet, grupp osv.) passa in i definitionen ovan: 

ATT FÅ PLANERING ATT BLI VERKLIGHET 

Det finns egentligen ingen brist på drömmar, vare sig i företag eller i länder. Alla, förutom de mest depraverade (moraliskt dåliga eller fördärvade) cheferna i företag och stater, önskar se specifik eller allmän förbättring. Det är också sant för deras exekutiver och, eftersom det utgör grunden till nästan alla revolter, är det sannerligen sant för arbetare. Från toppen till botten finns då till största delen en önskan för förbättring. 

Mer mat, mer vinst, bättre lön, mer resurser, och generellt mer och bättre av vad helst man tror är bra eller till nytta. Detta innefattar dessutom mindre av vad som allmänt anses som dåligt. 

Program som får allmänt bifall innehåller mer av sådant som är till nytta och mindre av sådant som är skadligt. ”Mer mat, mindre sjukdom”, ”fler vackra byggnader, färre ruckel”, ”mer fritid, mindre arbete”, ”mer sysselsättning, mindre arbetslöshet” är typiskt i värdefulla och acceptabla program.  

Men att bara ha ett program är endast att ha en dröm. I företag och i politiska partier är fördelaktiga program väldigt många. De lider bara av en brist på genomförande. 

Alla sorters variationer på misslyckanden med program inträffar. Programmet är för stort. Det anses allmänt inte som önskvärt. Det behövs inte alls. Det skulle enbart gagna ett fåtal. Så ser de ytliga anledningarna ut. Den grundläggande anledningen är brist på organiserings-know-how. 

Vilket program som helst, oavsett om det är alltför ambitiöst, delvis accepterat, som behövs eller inte behövs, skulle kunna sättas i verket om det organiserades korrekt. 

De femårsplaner som var populära i vissa länder var nästan alla mycket värdefulla men nästan inga av dem uppnådde de satta målen. Orsaken var inte att de var orealistiska, alltför ambitiösa eller allmänt oacceptabla. Orsaken till alla sådana misslyckanden var och är brist på organisering. 

Det är inte människans drömmar som sviker henne. Det är brist på den kunskap hon måste ha för att kunna förverkliga dessa drömmar. 

Bra administration har två klara mål: 

1. Att vidmakthålla ett existerande företag, samhälle eller kultur.

2. Att få planering att bli verklighet. 

Mot bakgrund av att man har en bas utifrån vilken man kan verka – med andra ord land, folk, utrustning och en kultur – behöver man ett bra administrativt mönster av något slag enbart för att upprätthålla det här. 

Sålunda blir (1) och (2) ovan, enbart (2). Planen är ”att få den existerande enheten att fortsätta”. Inget företag eller land består såvida man inte fortsätter att sätta det på plats. Sålunda är ett administrativt system av något slag, oavsett hur osofistikerat det än är, en nödvändighet för att kunna vidmakthålla varje typ av grupp eller del av en grupp. Till och med en kung eller en huvudman eller chef som inte har något annat stödsystem än att man kan vända sig dit med dispyter om land eller vatten eller lön, är ett administrativt system. Förmannen som har ett arbetslag som enbart lastar lastbilar har ett förvånansvärt komplext administrativt system i arbete. 

Företag och länder fungerar inte bara för att de finns där eller därför att de är tradition. De bringas till existens genom en eller annan form av administration. 

När ett helt administrationssystem slås ut eller förloras eller glöms bort, kommer kollaps att äga rum om inte ett nytt eller ett ersättningssystem sätts in direkt. 

Att byta chef för ett departement eller ännu värre, avdelningschefen och än mycket värre ledaren, kan förstöra en del av eller hela verksamheten eftersom det gamla systemet, okänt, förbisett eller bortglömt kan upphöra och inget nytt system som förstås sätts in i dess ställe. Ofta förekommande förflyttningar inom ett företag eller land kan hålla hela gruppen liten, i oordning och förvirrad, eftersom sådana förflyttningar förstör den lilla administration som där kan ha funnits. 

Om nu administrativa förändringar eller fel och brister kan få en grupp att falla samman är det av vikt att kunna organiseringens grundläggande kunskaper. 

Även om gruppen är vid effekt – vilket innebär att den inte originerar något utan bara försvarar sig mot en hotande katastrof – måste den ändå planera. Och om den planerar måste den på något sätt få planen utförd eller gjord. Till och med en enkel situation med ett fort som attackeras måste försvaras genom att planera och utföra planen, oavsett hur enkel den än är. Ordern ”Slå tillbaka inkräktarna som stormar södra muren” är ett resultat av observation och planering oavsett hur enkel eller ofullständig den än är. Att få södra muren försvarad inträffar genom något administrativt system även om det enbart består av sergeanter som hör ordern och driver sina män mot södra muren. 

Ett företag med stora skulder måste planera även om det så bara är för att hålla fordringsägare borta. Och någon typ av administrativt system måste finnas t.o.m. för att göra enbart det. 

Den oerhörda bestörtningen hos en ung ledare som planerar en stor och kraftfull ny era, för att sedan finna sig själv i uppgörelse med gamla och svaga felaktigheter, kan tillskrivas hans brist på organisatorisk know-how, inte hans ”dumdristiga ambition” eller ”brist på verklighet”. 

Till och med valda presidenter och premiärministrar i demokratier är offer för sådana förfärligheter. De ”backar inte på sina kampanjlöften” eller ”förråder folket” som det rutinmässigt brukar påstås. De, såväl som parlamentsledamöterna, saknar helt enkelt rudimenten (grunderna) i organisatorisk know-how. De kan inte sätta sina kampanjlöften i verket, inte för att de är alltför högtravande (låter stora och viktiga), utan på grund av att de är politiker, inte administratörer. 

För vissa människor verkar det tillräckligt med att drömma en vacker dröm. Bara för att de drömmer om det tycker de att den borde uppfyllas. De blir mycket provocerade när det inte inträffar. 

Hela nationer, för att inte tala om kommersiella företag eller samfund eller grupper, har spenderat årtionden med att knoga sig fram i vild oordning för att deras grundläggande drömmar aldrig bar frukt (framgångsrikt fullbordades). 

Vare sig man planerar för välstånd bland bergen i Appalacherna eller ett nytt lastningsskjul närmare motorvägen kommer gapet mellan planen och verkligheten att bero på bristen av administrativ know-how. 

Brist på teknisk kunskap eller ekonomiska resurser, eller till och med brist på auktoritet, samt overklig planering i sig, utgör inte riktiga barriärer mellan planering och verklighet.