Läkare och andra ordinerar smärtstillande medel såsom aspirin, lugnande medel och sömnmedel i en förståelig önskan att lätta smärta.  

Emellertid har det inom kemin eller medicinen aldrig varit känt exakt hur och varför dessa saker fungerar. Sådana ämnen erhålls genom tillfälliga upptäckter att ”det och det hämmar smärta”. 

Verkningarna av existerande föreningar ger inte enhetliga resultat och har ofta mycket allvarliga biverkningar. 

Eftersom anledningen till att de fungerade var okänd, har mycket små framsteg gjorts inom biokemin – kemin om livsprocesserna och livssubstanserna. Om anledningen till att de fungerade var känd och accepterad, skulle möjligen kemister kunna utveckla några verkligt smärtstillande medel som hade minimala bieffekter. 

Smärta eller obehag av en psykosomatisk natur kommer från mentala intrycksbilder som skapats av thetanen och som pressar mot och påverkar kroppen. Till exempel så kan en mental föreställningsbild av en tidigare händelse där en arm bröts reaktiveras i närvarande tid och påverka kroppen och orsaka smärta i just den armen. 

Enligt faktiska kliniska tester fungerar aspirin och andra smärtlindrande medel på följande sätt: 

A. Hämmar thetanens förmåga att skapa mentala föreställningsbilder 

och även

B. De hämmar nervbanornas elektriska ledningsförmåga. 

På grund av detta blir thetanen dum, tom i huvudet, glömsk, inbillar sig saker och blir oansvarig. Han hamnar i ett ”träigt” tillstånd, känslolös, okänslig, inkompetent och definitivt inte pålitlig, faktisk ett hot mot sina medmänniskor. 

När drogerna upphör att verka, börjar förmågan att skapa mentala föreställningsbilder att återvända, och sätter igång somatiker (kroppssensationer, sjukdomar eller smärtor eller obehag) i ännu högre grad. En av lösningarna en person har på detta är mer droger. Det finns de som missbrukar aspirin, för att inte tala om heroin. Tvånget härrör från en önskan att än en gång bli kvitt somatikerna och de oönskade förnimmelserna. Personen blir mer och mer träaktig, vilket kräver större och större mängd och mer frekvent användning.

Smärtstillande medel hämmar thetanens förmåga att skapa mentala intrycksbilder.

De hämmar också nervbanornas elektriska ledningsförmåga.

Sexuellt är det vanligt för någon på droger att vara mycket stimulerad till att börja med. Men efter de ursprungliga sexuella ”kickarna” blir stimulansen av sexuella sensationer svårare och svårare att uppnå. Strävan att uppnå dessa blir till ett tvång, samtidigt som det i sig blir mindre och mindre tillfredsställande. 

Cykeln med restimulering av bilder med droger (eller skapande i allmänhet) kan vara att först öka skapande och sedan till slut hämma det fullständigt. 

Om man arbetade med problemet att biokemiskt lätta smärta, skulle det minst skadliga smärtstillande medlet vara ett som hämmade skapandet av mentala föreställningsbilder med minimal resulterande ”träighet” eller dumhet och som var kroppslöslig (lätt upplöst i kroppen) så att det passerade snabbt ut ur nerverna och systemet. 

Det finns oönskade sensationer som droger blockerar, men det finns ett helt område av önskade sensationer, och droger blockerar alla sensationer. 

Det enda försvar som kan ges vad gäller droger, är att de ger en kort, snabb ”glömska” från omedelbara, svåra plågor och tillåter hantering av en person för att åstadkomma ett återställande. Men till och med då är det här tillämpligt på personer som inte har något annat system för att hantera sin smärta. 

Skicklighet, förmåga och vakenhet är de huvudsakliga angelägenheterna som förhindrar att man hamnar i smärtsamma situationer. Dessa försvinner alla med droger. Så droger orsakar att du hamnar i situationer som i sanning är katastrofala och de håller dig i det tillståndet. 

Man har ett val mellan att vara död med droger eller levande utan dem. Droger berövar livet på de sensationer och glädjeämnen som i alla fall är de enda anledningarna till att leva.