Detta avsnitt förmedlar många tekniker för en förälder eller vem som helst som vill hjälpa ett barn att hämta sig snabbt från de törnar, blåmärken, skrubbsår, skräckupplevelser och upprördheter som ofta är en del av deras uppväxt.

I de flesta metoder som följer här använder man kommunikation mellan sig själv och barnet som det huvudsakliga terapeutiska medlet. Kommunikation är livsviktigt när man har att göra med barn precis som vid varje annan aspekt i Scientologin.

Handlingarna som beskrivs nedan klassificeras samtliga som assister. En assist är en handling som vidtas för att hjälpa en individ att uppnå omedelbar lindring i en besvärlig situation. Dessa assister bör användas utöver de som finns i kursen ”Assister för sjukdomar och skador”, närhelst omständigheterna kräver. Fördelarna för barnet och familjen kan vara avsevärda.

Barn som skadas

Det finns åtskilligt man kan göra för att bistå ett barn som lider av ett mindre fall, skärsår eller liknande. Hos små barn kan det räcka med att låta dem gråta ut. När ett barn har skadats brukar de flesta människor yttra tröstande och deltagande ord utan att tänka sig för. Och vad de säger är vanligtvis samma saker som de har sagt hundratals gånger tidigare när barnet var skadat. Detta kan påminna barnet om hela kedjor av tidigare skador.

Föräldrar kan hjälpa sina barn genom att inte säga någonting alls. Det kanske tar en liten stund för dem att träna sig i att inte prata när barnet är skadat, men det är inte svårt att få in vanan att förbli tyst. Tystnad behöver inte förhindra tillgivenhet. Man kan hålla barnet i famnen om det vill det, eller lägga en arm om det. Ofta, om man inte säger något, så gråter ett litet barn hejdlöst i ungefär en minut eller så. Därefter slutar det plötsligt, ler, och ger sig iväg för att fortsätta med vad det höll på med. Att tillåta barnet skrika verkar befria det från spänningen som orsakas av skadan och om så sker behövs ingen ytterligare hjälp. I själva verket är det oftast mycket svårt att få barnet att återkalla tidpunkten för skadan om det har lossat spänningen på detta sätt.

Berätta för mig vad som hände

Om barnet inte spontant återhämtar sig efter att ha gråtit en eller två minuter, vänta då tills det har hämtat sig från den korta period av nedsatt medvetenhet som åtföljer en skada. Det är vanligtvis inte svårt att avgöra när ett barn är avtrubbat eller ej. Om det fortfarande skriker efter att ha varit avtrubbat så beror det vanligen på att andra tidigare skador har restimulerats (reaktiverats på grund av att liknande omständigheter i närvarande tid påminner om omständigheter i det förflutna). I så fall är en assist av värde. Hos äldre barn (fem år och uppåt) är en assist vanligtvis nödvändig.

Ett barn som har skadat sig kan hjälpas avsevärt med kommunikation.

Att få henne att förklara vad som hände kan hjälpa.

Att berätta det för någon som är intresserad kommer att skingra varje upprördhet och få barnet att känna sig bättre.

När barnet inte längre är avtrubbat eller förvirrat, fråga då, ”Vad hände? Hur blev du skadad? Berätta för mig vad som hände.”

När barnet börja berätta, få det då att berätta i närvarande tidsform såvida det inte berättar historien spontant i närvarande tidsform. Försök på det här sättet:

”Nja – jag stod på en stor sten och så halkade jag och föll, och ... ” (gråter)

”Gör det ont när du står på stenen?”

”Nej.”

”Vad händer när du står på stenen?”

”Jag halkar ... ” (gråter)

”Vad händer sen?”

”Jag ramlar ner på marken.”

”Finns där gräs på marken?”

”Nej – det är alldeles sandigt.”

”Berätta det för mig en gång till.”

Du kan få barnet att gå igenom händelsen flera gånger tills det blir uttråkat eller skrattar. Det finns inga svårigheter med detta. Efter det att barnet har fått några assister på detta sätt så kommer det, varje gång det har skadats, att skynda sig till den person som kan tillhandahålla denna smärtfria hjälp och med tillförsikt kräva att ”få berätta om det”.