Ett barns rätt att hjälpa till

Du har ingen rätt att förvägra ditt barn rätten att hjälpa till.

En människa känner sig duglig och kompetent endast så länge hon tillåts att hjälpa till lika mycket eller mer än den hjälp hon själv har fått.

En man kan överdriva sin hjälp och känna sig säker i en omgivning. Han känner sig osäker i det ögonblick hans hjälp understiger värdet av det som han erhåller. Om du inte tror på detta, erinra dig en gång när alla andra hade tagit med sig någonting till kalaset, men inte du. Hur kände du dig?

En människa gör uppror mot och misstror källor som bidrar mer till henne än vad hon bidrar till dem. 

Föräldrar bidrar naturligtvis mer till ett barn än vad barnet bidrar tillbaka. Så snart barnet märker detta blir det olyckligt. Barnet försöker då bidra mer; och när det misslyckas blir det argt på den bidragande källan. Det börjar avsky sina föräldrar. Föräldrarna försöker hantera detta uppror genom att bidra ännu mer. Barnet gör ännu mer uppror. Detta är en ond nedåtgående krympande spiral därför att slutresultatet blir att barnet hamnar i apati. 

Du måste låta barnet hjälpa till. Du kan inte befalla det till att bidra. Du kan inte befalla honom att klippa gräsmattan och sedan tro att det utgör ett bidrag. Det måste själv komma på sitt sätt att bidra och sedan ge det till dig. Om det inte har valt sättet, är det inte barnets eget utan utgör bara mer kontroll. 

Ett spädbarn bidrar genom att försöka få dig att le. Spädbarnet visar sig på styva linan. När han blir lite äldre kommer han att dansa för dig, ge dig pinnar, försöka härma ditt sätt att arbeta för att hjälpa dig. Om du inte accepterar dessa leenden, dessa danser, dessa pinnar, dessa härmningar av ditt sätt att arbeta i den anda som de ges, då har du börjat hindra barnets försök att bidra. Nu börjar det bli ängsligt. Det kommer att utföra obetänkta och underliga saker mot dina ägodelar för att ”förbättra” dem åt dig. Du skäller ut det. Det knäcker barnet för gott.

Någonting annat kommer in här. Och detta är data. Hur skall ett barn någonsin kunna veta vad det skall bidra med till dig eller till sin familj eller till hemmet om det inte har den blekaste aning om vilka principer hemmet fungerar efter?

En familj är en grupp med det gemensamma målet att överleva och förbättras som grupp. Det barn som inte tillåts bidra eller som misslyckas med att förstå familjelivets mål och de principer som den fungerar efter, kommer att driva bort från familjen. Man har visat honom att han inte är en del av familjen därför att han inte kan bidra. Han vänder sig därför mot familjen – det första steget på väg till att bli antisocial. Han spiller ut mjölk, irriterar dina gäster och skriker ”på lek” utanför ditt fönster. Det kommer till och med att bli sjukt bara för att du skall få jobba. Det har fått bevis för att det inte är någonting genom att man har visat att det inte är kraftfullt nog att bidra. 

Man kan inte göra mycket annat än att acceptera leendena, danserna och pinnarna från de mycket unga. Men så fort ett barn kan förstå bör man informera det om hur familjen fungerar. 

Vad är källan till det som barnet åtnjuter? Hur kan det komma sig att det finns mat? Kläder? Ett rent hus? En bil?

Pappa arbetar. Han använder tid och intelligens och muskelstyrka och för det får han betalt. För pengarna som man lämnar över i affären får man mat. Bilen är man rädd om därför att man har ont om pengar. Lugn i huset och att man bryr sig om pappa betyder att pappa arbetar bättre och det betyder mat och kläder och bilar.

Utbildning är nödvändigt eftersom man tjänar mer när man har lärt sig något. 

Lek är nödvändigt som anledning till hårt arbete. 

Ge barnet hela bilden. Om han har hållit på att revoltera, kanske han fortsätter att revoltera. Men till slut kommer han att ändra sig.  

Först av allt behöver ett barn trygghet. En del av den tryggheten är förståelse. En del av den tryggheten är regler för uppförande som är oföränderliga. Det som är emot reglerna idag kan inte åsidosättas i morgon.

Du kan faktiskt hantera ett barn fysiskt för att försvara dina rättigheter så länge han äger det han äger och kan bidra till dig och arbeta för dig. 

Vuxna har rättigheter. Barnet bör känna till detta. Ett barn har som sitt mål att bli vuxet. Om en vuxen inte har sina rättigheter, varför ska man då bli vuxen? Vem sjutton skulle i vilket fall som helst vilja bli vuxen i dessa dagar? 

Barnet har en plikt mot dig. Han måste vara i stånd att kunna ta hand om dig; inte bara genom en falsk föreställning, utan faktiskt. Och du måste ha tålamod så att du tillåter dig själv att bli omhändertagen på ett hafsigt sätt tills barnet genom egen erfarenhet – inte genom dina direktiv – lär sig hur man gör det på ett bra sätt. Omsorg om barnet? Nonsens! Han har troligen en bättre uppfattning om omedelbara situationer än du, en illa tilltygad vuxen. Det är bara när barnet är näst intill psykotiskt på grund av aberration som det blir till en olycksfågel. 

Du mår bra och njuter av livet därför att du inte är ägd. Du skulle inte kunna njuta av livet om du var vaktad och ägd. Du skulle göra revolt. Och om din revolt krossades skulle du bli rebellisk. Det är vad du gör ditt barn till när du äger, dirigerar och kontrollerar honom. 

Förälder, barnet är möjligen förnuftigare än du och dess värld bra mycket ljusare. Barnets värderingar och verklighetsuppfattning är klarare. Trubba inte av dem. Då kommer ditt barn att bli en fin, rakryggad och framgångsrik individ. Rå om, kontrollera, dirigera och förkasta och du kommer att få den behandling du förtjänar – rebellisk revolt.