Kommunikation

Det tredje och viktigaste hörnet i ARC-triangeln är kommunikation. I relationer människor emellan är kommunikation viktigare än triangelns övriga två hörn för att få förståelse av vad mänskliga relationer i detta universum består av. Kommunikation är lösningen på allt. Det upplöser allt.

Hur börjar människor kommunicera med varandra?

För att det skall kunna finnas kommunikation, måste det finnas överenskommelse och affinitet. För att det skall kunna finnas affinitet, måste det finnas överenskommelse om verklighet och kommunikation. För att det skall kunna finnas verklighet och överenskommelse, måste det finnas affinitet och kommunikation – ett, två, tre. Om man tar bort affiniteten, försvinner kommunikationen och verkligheten. Om man tar bort verkligheten, försvinner kommunikationen och affiniteten. Om man tar bort kommunikationen, försvinner allihop.

Det finns flera olika sätt att blockera en kommunikationslinje (den väg utmed vilken en kommunikation färdas från en person till en annan). Ett sätt är att avbryta den, ett annat är att göra den så smärtsam att den mottagande personen avbryter den och ytterligare ett sätt är att belasta den så hårt att den blockeras. Detta är tre mycket viktiga saker att känna till om en kommunikationslinje. Vidare måste kommunikationen vara god kommunikation: att nödvändiga data skickas i den riktning som behövs samt mottages.

Det enda som kommunikation handlar om förresten, är verklighet och affinitet rörande fysiska universum. Diskussioner handlar om huruvida det finns affinitet eller inte eller huruvida det råder överenskommelse eller inte, och uppstår när det råder särskilt stor oenighet om överenskommelsen rörande fysiska universum.

Affinitet kan byggas upp på flera olika sätt. Man kan tala med människor och bygga upp en affinitet med dem. Men kom ihåg att detta är kommunikation, inte bara prat. Det finns många, många sätt att kommunicera på. Två personer kan sitta och titta på varandra och vara i kommunikation. Ett sätt att börja kommunicera på är genom beröring. Man kan smeka en katt och plötsligt börjar den spinna – man är i kommunikation med katten. Man kan räcka fram handen och skaka hand med någon, varpå man är i kommunikation med honom, eftersom beröring har ägt rum. Grabbarna av den gamla skolan, med idén att man måste kämpa med näbbar och klor och att ”alla hatar alla i grund och botten och alla är på defensiven och det är därför som vi måste tvinga alla till att bli sociala djur”, sade att anledningen till att människor skakar hand är för att visa att de inte har något vapen i handen. Nej, det är frågan om en kommunikation. I Frankrike, Italien, Spanien etc omfamnar de varandra – det ger mycket kontakt, och denna kontakt är kommunikation.

Om ett hörn av ARC-triangeln tas bort, försvinner också de andra hörnen. Här kommer ett barn glatt fram till sin mamma för att ge henne blommor.

Mamman som är upptagen med hushållssysslor, ignorerar barnets kommunikation, som inte tas emot, och som kort därefter följs av minskad affinitet och minskad verklighet.

Om en person är mycket ur kommunikation och man sträcker ut handen och klappar honom på axeln och han viker undan en aning (han tycker att allting är smärtsamt) finner man – även om han inte går längre än så – att han även muntligen är ur kommunikation. Man försöker säga något till honom: ”Jag tycker faktiskt att projekt 342A är ett bra projekt. Jag tycker vi borde sätta igång med det.” Han sitter där och tittar på en och nickar och går sedan ner och fullbordar projekt 36.

Man säger: ”Projekt 36 har just förkastats. Vi skulle inte göra det alls”, men han märker knappt att man talar till honom. Han väjer från allting som man säger. Eller också talar han så energiskt och så länge, att man inte får en chans att tala om för honom att man vill göra projekt 342A. Detta är också att undvika en. Han är med andra ord ur kommunikation med en. Hans affinitet är följaktligen låg och han håller inte med en heller. Men om man kan få honom att hålla med, ökar kommunikationen och affiniteten.

Detta är kanske de viktigaste data jag någonsin stött på när det gäller relationer människor emellan.

Man kan ta en grupp män som arbetar på ett projekt och efter en enda blick på förmannen och mannarna kan man konstatera om de är i kommunikation med varandra eller inte. Om de inte är det, arbetar de inte som ett samordnat team. De är inte i kommunikation, kanske på grund av att de inte är överens i fråga om vad de gör.

Det enda man behöver göra är att kalla samman gruppen och fråga: ”Vad är det ni håller på med?” Man frågar inte förmannen, man frågar hela gruppen och förmannen: ”Vad är det ni håller på med?”

En av dem säger: ”Jag tjänar 300 i veckan. Det är vad jag gör.” En annan säger: ”Tja, jag är glad att komma hemifrån varje dag. Gumman är ganska odräglig.” En annan säger: ”Ibland får jag faktiskt köra lastbilen där borta och det gillar jag. Jag står ut med det andra. Jag kör lastbilen och jag måste ju jobba i vilket fall som helst.” En annan kanske säger – om han är uppriktig: ”Jag stannar på det här jobbet för att jag avskyr den där skitstöveln till förman. Om jag kan ägna mitt liv åt att göra livet surt för honom, gosse, då är jag glad.”

Hela tiden trodde man att de där männen ansåg att de var i färd med att jämna marken för en väg. Inte en enda av dem ansåg det. Man trodde att de höll på att bygga en väg. Ingen av dem höll på att bygga en väg; ingen av dem höll ens på med att jämna marken för en väg.

Männen i det här arbetslaget kanske är olyckliga och ineffektiva, men man kallar samman dem och säger: ”En dag kommer en massa bilar att färdas på den här vägen. En del kommer kanske att kvaddas, men många bilar kommer att färdas på den. Ni håller på att bygga en väg. Det är ett ganska hårt jobb, men någon måste göra det. Många kommer att tacka er för att ni har byggt den här vägen. Jag vet att ni struntar i det, men det är faktiskt det vi sysslar med här. Nu skulle jag vilja ha några förslag från er om hur vi kan bygga den här vägen litet bättre.” Och plötsligt bygger hela arbetslaget en väg. Affiniteten, verkligheten och kommunikationen skjuter i höjden.