Det finns tre faktorer inom Scientologin som är av yttersta vikt när man handskas med livet. Dessa tre faktorer svarar på frågorna: Hur skall jag tala med människor? Hur kan jag ge nya idéer till människor? Hur kan jag få veta vad folk tänker på? Hur kan jag sköta mitt arbete bättre?

Dessa tre faktorer inom Scientologin kallas för ARC-triangeln. Förkortningen ARC (uttalas A-R-C hellre än arc) är en av de mest användbara termer som hittills uppfunnits.

ARC-triangeln kallas för en triangel därför att den har tre punkter som har samband med varandra. Den första av dessa punkter är Affinitet (engelska Affinity). Den andra av dessa punkter är Verklighet (engelska Reality). Den tredje av dessa punkter, och den viktigaste, är kommunikation (engelska Communication).

Dessa tre punkter har ett samband. Med affinitet menar vi emotionellt gensvar. Vi menar känslan av tillgivenhet eller avsaknad därav, emotion eller missemotion i samband med livet. Med verklighet menar vi de solida föremålen, de verkliga sakerna i livet. Med kommunikation menar vi ett utbyte av idéer mellan två terminaler (personer som kan ta emot, vidarebefordra eller sända iväg en kommunikation). Utan affinitet finns det ingen verklighet eller kommunikation. Utan verklighet finns det ingen affinitet eller kommunikation. Utan kommunikation finns det varken affinitet eller verklighet.

Förståelse av var och en av ARC-triangelns delar och deras inbördes förhållande är en förutsättning för att tillämpa den på de situationer man dagligen stöter på i livet.

Affinitet är varje emotionell attityd som visar graden av gillande för någon eller något.

Verklighet är den grad av överenskommelse som nåtts mellan människor. Det inkluderar också de solida föremålen, de verkliga sakerna i livet.

Kommunikation är utbytet av idéer över ett avstånd.

Affinitet

Det första hörnet av triangeln är affinitet.

Den grundläggande definitionen av affinitet är tanken eller postulatet angående avstånd, vare sig det är bra eller dåligt. Den mest grundläggande funktionen hos fullständig affinitet skulle vara förmågan att uppta samma rum som någonting annat.

Ordet affinitet används här i betydelsen kärlek, tycke eller annan emotionell attityd. Affinitet uppfattas i Scientologin som någonting rikt nyanserat. Affinitet är en föränderlig kvalitet. Affinitet används här som ett ord i sammanhanget ”grad av gillande”.

Människan skulle inte vara människa utan affinitet. Varje djur har i någon grad affinitet, men människan är förmögen att känna särskilt mycket av det. Långt innan hon organiserade sig i städer hade hon organiserat sig i stammar och klaner. Det fanns utan tvekan flockar före stammarna och klanerna. Människans instinktiva behov – för affinitet med sina medmänniskor – har sedan länge känts till, och hennes tämjande av andra djur visar att hennes affinitet också sträcker sig till andra arter. Man kunde ha gissat att den ras som först utvecklade affinitet i dess högsta grad skulle bli den härskande rasen på vilken planet som helst och det har visat sig vara sant.

Ett barn är fullt av affinitet. Det har inte bara affinitet för sin far, mor, syskon och lekkamrater, utan även för sina hundar, katter och kringirrande hundar som råkar komma förbi. Men affinitet sträcker sig ännu längre. Man kan ha en känsla eller affinitet för föremål: ”Jag älskar ådringen i det där träet.” Det finns en känsla av att vara ett med jorden, blå skyar, regn, kvarndammar, vagnshjul och oxgrodor – vilket är affinitet.

Affinitet är aldrig identifikation (att bli ett med någon annan i fråga om känslor och intressen), ej heller går det så långt som till empati (kraften eller tillståndet att föreställa sig själv vara en annan person och till och med dela hans idéer och känslor). Man förblir i hög grad sig själv när man har affinitet för någonting men man känner också dess innersta egenskaper hos saken man har affinitet för. Man förblir sig själv och ändå dras man närmare föremålet för vilket man har affinitet. Det är ingen bindande egenskap. Det finns inga vidhängande band när man ger affinitet. Det för inte med sig några skyldigheter eller något ansvar för mottagaren. Det är rent, enkelt och naturligt och flödar ut från individen lika lätt som solljus flödar ut från solen.

Affinitet ger upphov till affinitet. En person som är uppfylld med den egenskapen kommer automatiskt att hitta folk i sin närhet som också börjar bli uppfyllda av affinitet. Det är en lugnande, varm, hjärtlig påverkan på alla som är förmögna att ta emot och ge affinitet.

Man kan lätt se nivån av affinitet mellan individer eller grupper. Två människor som talar med varandra har antingen affinitet för varandra eller så har de det inte. Om de inte har det, kommer de att gräla. Om de har affinitet för varandra måste två andra saker finnas där: de måste ha enats om en verklighet och de måste vara i stånd att kommunicera den verkligheten till varandra.

Det för oss till nästa hörn: verklighet.