Det finns de som skulle kunna kallas ”köpmän i kaos”. Det är folk som vill ha en omgivning som förefaller mycket, mycket oroväckande. Det är folk som vinner någon slags fördel, tycker de, om omgivningen fås att se mer hotfull ut. 

Ett uppenbart exempel kan ses i tidningen. Det finns inget sådant som bra tidningsnyheter. Tidningskillarna håller upp omgivningen mitt framför näsan på folk och säger: ”Titta! Det är farligt. Titta! Det är överväldigande! Titta! Det är hotfullt!” Inte nog med att de enbart återger de mest hotfulla bitarna av nyheterna, de skapar dessutom sensation kring det och gör det värre än det är. Vad mer behövs som bevis på deras avsikt? Det här är köpmännen i kaos. Hans lön står i direkt proportion till hur hotfull han kan göra omgivningen. Att tråna efter goda nyheter är dumdristigt i ett samhälle där köpmännen i kaos härskar. 

Köpmannen i kaos har massor av trupper bland kapitalintressenterna. 

Och tro inte att det är en tillfällighet att det nuvarande rättssystemet tar en farlig brottsling, kastar honom i fängelse, gör honom mer antisocial och farligare och sedan släpper lös honom i samhället igen. Ju fler brott, desto fler poliser behövs det. 

Idéer som den här återfinns i samhället i mycket stor utsträckning. Det är inte bara nyhetsreportern eller politikern; enskilda individer här och var håller på med sådant här. 

Det finns många människor som tillbringar hela sitt liv med att vara professionella köpmän i kaos; de oroar helt enkelt ihjäl folk i sin omgivning. Andelen av dem som gör det här kan vara så hög som 1 av 4. En hemmafru till exempel, som verkar som en köpman i kaos inom sin intressesfär, tänker såhär om sin make: ”Om jag bara kan få Henry att bekymra sig tillräckligt mycket, kommer han att göra vad jag säger åt honom.” Hon handlar enligt idén att det är bäst att sprida förvirring och upprördhet. Men till detta hör också: ”Jag undrar varför Henry inte kommer någon vart.” Det är naturligtvis för att hon gör Henry sjuk. 

Dagstidningar kan ha en nedslående effekt på en person.

Eftersom de till största delen förmedlar dåliga nyheter, ger de en allmänt dyster bild av världen.

Man kan bära omkring på de dåliga nyheterna och få en negativt förvriden uppfattning av sin omgivning, som i själva verket kan vara mycket lugn.

Sanningen är emellertid följande: Omgivningen är aldrig någonsin så farlig som den fås att se ut. Det är istället så att det finns oerhört många människor och fantastiska mängder pengar som tillverkar en farlig omgivning. Faktum är att det på 1960-talet avsattes en oerhört stor summa av Förenta staternas nationalinkomst för kärnvapenkrig. Men om de inte hade utvecklat hotet så skulle det inte ha varit något hot. Pengarna som finansierade skräcken var fullt sysselsatt med att understödja skräcken. 

För dem som får sina inkomster, anslag eller allmänhetens intresse utifrån mängden oroligheter som finns är det inte till någon fördel att skapa en fredlig omgivning. 

Ett lugnande inflytande

Allting som har en tendens att dämpa oro eller åstadkomma en lugn omgivning motarbetas av de kapitalintressenter som vill skapa en orolig omgivning. 

Till den grad Scientologin gör framsteg i ett område, blir omgivningen lugnare och lugnare. Inte mindre äventyrlig, men lugnare. Med andra ord, det potentiellt fientliga, ouppnåeliga och oåtkomliga hotet i omgivningen minskar. Någon som känner till lite mer om sig själv, andra och livet, och som får ett bättre grepp om hur saker och ting förhåller sig, har faktiskt mindre problem i sin omgivning. Fastän det kanske bara minskar en aning så minskar det.

Till och med någon som hört väldigt lite om Scientologi har mindre oro i sin omgivning. En individ som blir mindre hotad av sin omgivning, tenderar att förbättras. Han blir mindre apatisk. Han tror att han kan göra mer åt livet. Han kan sträcka sig ut lite längre, och därför kan han utöva ett lugnande inflytande på sin omedelbara omgivning. 

Efterhand som detta gick vidare framåt skulle man åstadkomma fler och fler individer som skulle kunna bringa mer och mer lugn till omgivningen eller handskas med saker och ting bättre och bättre. Och det är bara de saker som man inte hanterar som är kaotiska. Det skulle resultera i en situation där hotet från omgivningen skulle dö ut. Den överväldigande, övermäktiga omgivningen skulle bli tamare och tamare. Folk skulle bli mindre och mindre rädda. Man skulle få allt fler möjligheter att handskas med de faktiska problem som finns, i stället för att folk hittar på problem för att de ska kunna tjäna lite pengar på det. Det skulle bli ett annorlunda samhälle. 

Köpmannen i kaos tycker emellertid inte om lugnande inflytande. Han kommer att bekämpa vad som helst som minskar oroligheter i omgivningen. 

Till exempel, en fru har sin make fullständigt under kontroll. Hon håller honom oroad morgon, middag och kväll. 

Om maken nu börjar engagera sig i någon aktivitet som bringar mer lugn i omgivningen, kommer hustrun att ställa till med liv i bygget. Om han är mindre orolig, är han mindre under hennes kontroll. Hon kommer naturligtvis därför att bekämpa det som gör hennes make lugnare. 

Ändå ger all oro och allt kaos vika inför sanningen. Det är lögner som bringar oroligheter i universum. Införande av sanning i ett samhälle skulle få till stånd en lugnare omgivning med mindre oroligheter och följaktligen kan inte köpmännen i kaos lura det samhället lika mycket.