För att kunna organisera något behöver man bara:

1. Fastställa vad den slutliga produkten är.

2. Arbeta sig bakåt steg för steg, för att fastställa de tidigare produkter som behövs för att göra varje därpå följande produkt, och som alla i följd leder till slutprodukten.

3. Anslå detta, vertikalt, i alltmer förfärdigade produktkomponenter för att skapa orderkanaler.

4. Anpassa det till flöden.

5. Tilldela dess kommunikationsordningsföljd.

6. Fundera ut de åtgärder som resulterar i respektive produkt. Anteckna dessa som funktioner och åtgärder, med all händighet och kompetens som krävs.

7. Namnge dessa som befattningar.

8. Tillkännage det.

9. Öva på det så att det lärs in.

10. Sätt ihop och ge ut materialhäften som beskriver funktionerna och arbetsuppgifterna för varje hatt.

11. Se till att folk lär sig dessa.

12. Se till att funktionerna utförs så att produkterna kommer fram.

Slutprodukten kommer till stånd då vart och ett av de föregående stegen i en organiserad verksamhet görs.

Detta är vad som kallas ”att organisera”.

Som en kommentar kan nämnas, eftersom järnvägen inte organiserades ordentligt, gick lönsamheten ner och de upphörde att användas som det var tänkt.

Järnvägen tror att det beror på regeringen eller konkurrensen från flygbolagen eller en mängd andra saker. Detta är fel. De saknade alltför många hattar, var faktiskt alltför oorganiserade för att hålla jämna steg med samhällets krav, upphörde att leverera ordentligt och gick utför. Faktum är att det aldrig har funnits ett så stort behov av järnvägar som idag. Men på grund av att de är oorganiserade, har en undermålig orgplan och hattning, tillhandahåller de inte de tjänster de borde och röner därför motstånd, blir statligt reglerade, har problem med fackföreningar och är handlingsförlamade.

För att få en kvalitetsprodukt, organisera!

För att höja moralen, organisera!

För att överleva, organisera!