När man granskar människan själv finner man att individen tycks ha en drivkraft inom vart och ett av dessa områden. Med andra ord, en individs intresse av gruppers överlevnad står i paritet med hans egen överlevnad.

Så fort en av dessa dynamiker sätts ur spel hos en människa och man säger: ”För den här individen kan denna dynamik absolut inte existera”, får man problem, för att allihop sätts ur spel. De sjunker med andra ord till samma nivå. I och med att man skär bort hälften av en dynamik, har man också skurit bort hälften av var och en av de återstående dynamikerna. Denna uppsättning dynamiker är livsviktig för en individs överlevnad.

För närvarande utbildas hela samhället enligt principen ”människan tänker bara på sig själv”. Människor måste tvingas, piskas, misshandlas och utbildas till att ha en tredjedynamik. De måste fängslas. De måste skickas till skolan. De måste bestraffas, bötfällas, beskattas, tvingas att gå till vallokaler och rösta på demokraterna. Alla de här olika sakerna måste göras för att få en person att ha en tredjedynamik.

Med andra ord jobbar man i detta samhälle som tokig för att bygga upp någonting som redan finns där. Men om man tar bort alla dessa stora strukturer för att individen skall anpassa sig till samhället, finner man bakom dem en struktur som är mycket vackrare och starkare än någon av de artificiella strukturerna som har byggts.

Förhållandet är detsamma på den fjärde dynamiken. Har du någonsin känt någon som ansåg att katter var de enda som man kunde umgås med och att människor var värdelösa? Det finns sådana människor, jag lovar. ”Män duger inget till. Män är grymma, de är vilddjur, de gör hemska saker. Och människosläktet är dåligt och människan är dålig. Men katter och hundar och kära, små oskäliga djur, det är de som är trevliga.” En sådan person koncentrerar alltså, med andra ord, allting till den femte dynamiken. Hon reder sig och kan fortsätta leva, tills denna föreställning sviker henne. Den är nämligen artificiell.

Människan kan göra nästan vad hon vill med dessa dynamiker, bara hon går konsekvent till väga. I samma stund som hon går inkonsekvent till väga i något avseende, är hon illa däran.

Det finns inte här någon tanke eller något uttryck för att någon av dessa åtta dynamiker är viktigare än de andra. Fastän de är kategorier i livets vidsträckta spel är de inte nödvändigtvis jämbördiga med varandra. Det kommer bland individer att upptäckas att varje person framhäver en dynamik mer än de andra, eller framhäver en kombination av dynamiker som viktigare än andra kombinationer.

Avsikten med att framlägga denna uppdelning är att öka förståelsen av livet genom att indela det i avgränsade fält. Efter att man på det här sättet har delat upp existensen i underavdelningar kan varje avdelning inspekteras (som den är och för sig själv) i sitt förhållande till andra områden av livet.

När man lägger pussel, måste man först samla ihop bitar av liknande färg eller karaktär och placera dem i grupper. Då man studerar ett ämne, måste man gå till väga på ett metodiskt sätt.

För att främja detta metodiska tillvägagångssätt, måste vi (för våra syften) anta dessa åtta godtyckliga avdelningar av livet.

Ännu en yttring av dessa dynamiker är att de bäst kan framställas som en serie koncentriska cirklar, där den första dynamiken är centrum och varje ny dynamik omger de tidigare som en ny cirkel omkring den. Idén om en expanderande rymd kommer in i dessa dynamiker.

Individens grundläggande egenskaper inkluderar hans förmåga att på så sätt expandera in i de andra dynamikerna. Men inte förrän den sjunde dynamiken nås i sin helhet kommer man att upptäcka den sanna åttondedynamiken.

Som ett exempel på användningen av dessa dynamiker, upptäcker man att ett nyfött barn inte uppfattar någonting utanför den första dynamiken. Men efterhand som barnet växer och dess intressen vidgas kan det ses uppfatta andra dynamiker.

Ytterligare ett exempel på hur de fungerar vore att en person som är ur stånd att verka på tredjedynamiken också samtidigt är ur stånd att vara en del av en grupp, och alltså kan sägas vara oförmögen till ett socialt liv.

Hur agerar en människa för att verka framgångsrikt utmed dessa dynamiker? I det tillstånd som världen befinner sig, finns det inga bevis på att något svar har trätt fram. Det kan verka som om det är en naturbegåvning hos ett fåtal individer; det är emellertid långt ifrån sanningen. Vem som helst kan skaffa kunskapen han behöver för att fastställa det fördelaktigaste handlingssättet för sin överlevnad.

Dynamikerna symboliseras bäst som en serie koncentriska cirklar, med förstadynamiken i centrum. Individen expanderar utåt efterhand som han omfattar de andra dynamikerna.