Arbete är det stabila datumet i detta samhälle. Utan någonting att göra finns det ingenting att leva för. En människa som inte kan arbeta är så gott som död och föredrar vanligen döden och arbetar för att uppnå den.

Livets mysterier är idag tack vare Scientologin inte särskilt mystiska. Mysterium är inte någon nödvändig beståndsdel. Endast den som är mycket oförnuftig vill att stora hemligheter skall undanhållas för honom. Scientologin har trängt igenom många av de komplicerade saker som har tornat upp sig för människor och har blottlagt kärnan i dessa problem. Scientologin kan för första gången i människans historia förutsägbart höja intelligens, öka förmåga och återställa förmågan att spela ett spel, och gör det möjligt för människan att komma ur sina egna oförmågors nedåtgående, krympande spiral. Därför kan själva arbetet återigen bli till något angenämt och lyckligt.

Det finns en sak som har konstaterats inom Scientologin, och som är mycket viktig för en arbetares sinnestillstånd. Man tycker mycket ofta i det samhälle man lever i, att man arbetar för nästa lön och att man inte uppnår något som är av någon betydelse för hela samhället. Det finns åtskilliga saker som man inte känner till. En av dessa är hur få bra arbetare det finns. På chefsnivå är det intressant att lägga märke till hur värdefull varje person som kan sköta och kontrollera arbeten och människor, faktiskt är för ett stort företag. Sådana personer är sällsynta. Allt tomrum i arbetslivets struktur finns i toppen.

Och det finns en annan sak som är mycket viktig. Och det är att dagens värld har förletts till att tro – av mentala filosofier med förrädiska syften – att när man är död, då är det hela förbi och man bär inte något ytterligare ansvar för någonting. Det är högst tvivelaktigt om detta är sant. Man ärver imorgon vad man dog bort från igår.

En annan sak som vi vet är att människor inte kan undvaras. En mekanism som gamla filosofier utnyttjade var att säga till människor att ”om de trodde sig vara oumbärliga, så borde de gå ner till kyrkogården och ta en titt där – dessa människor var också oumbärliga”. Detta är rena dumheterna. Om man verkligen tittade efter noggrant på kyrkogården, skulle man finna maskinisten som körde igång gårdagens maskinmodeller och utan vilken det inte skulle finnas någon industri idag. Det är tvivelaktigt om en sådan prestation utförs just nu.

En arbetare är inte bara en arbetare. En grovarbetare är inte bara en grovarbetare. En kontorist är inte bara en kontorist. De är viktiga pelare som lever och andas, och på vilka vår civilisations hela struktur vilar. De är inte kuggar i en väldig maskin. De är själva maskinen.