Det finns vissa kännetecken och mentala attityder som får omkring 20 procent av ett släkte att våldsamt motsätta sig alla verksamheter och grupper som syftar till förbättring.

Sådana människor sägs ha antisociala tendenser.

När ett lands rättsliga eller politiska struktur blir sådan att den stödjer sådana personligheter i förtroendeställningar, undertrycks alla civiliserande organisationer i landet, och ett barbari av brottslighet och ekonomiska hot blir följden.

Brott och brottsliga handlingar utförs av antisociala personligheter. Människor intagna på institution spårar ofta sitt tillstånd tillbaka till att de stått i förbindelse med dylika personligheter.

Det är med andra ord viktigt att kunna upptäcka och skilja ut denna personlighetstyp inom myndigheter, polisiära verksamheter och mentalvården – för att nu nämna några få områden – för att skydda samhället och individer från de destruktiva konsekvenserna av att ge sådana personer fria tyglar att skada andra.

Eftersom de bara omfattar 20 procent av befolkningen och eftersom endast 2½ procent av dessa 20 procent är verkligt farliga, förstår vi att vi med mycket liten ansträngning skulle kunna få till stånd en avsevärd förbättring av tillståndet som samhället befinner sig i.

Hitler och Napoleon är förstås välkända och till och med lysande exempel på sådana personligheter. Dillinger, Pretty Boy Floyd, Christie och andra ökända brottslingar är välkända exempel på den antisociala personligheten. Men med en sådan rollbesättning i historien, förbiser vi de mindre lysande exemplen och inser inte att sådana personligheter förekommer mycket allmänt bland oss här och nu, ofta oupptäckta.

En relativt liten del av en befolkning, cirka tjugo procent, har antisociala kännetecken. De orsakar fler svårigheter för de återstående åttio procenten än man skulle kunna förvänta sig med tanke på deras andel.

När vi spårar orsaken till att ett företag är på väg att gå omkull hittar vi oundvikligen en antisocial personlighet i flitig verksamhet någonstans bland de anställda.

Vi upptäcker vanligtvis att någon av de inblandade personerna i familjer som splittras har en sådan personlighet.

Där livet har kärvat till sig och misslyckas upptäcker en tränad iakttagare, vid en noggrann översyn av området i fråga, en eller flera sådana personligheter i arbete.

Eftersom 80 procent av oss försöker att gå framåt och bara 20 procent försöker att hindra oss, skulle våra liv vara mycket lättare att leva om vi var väl informerade om de exakta manifestationerna hos en sådan personlighet. På så vis skulle vi kunna upptäcka den och bespara oss själva många misslyckanden och mycken hjärtesorg.

Det är alltså viktigt att undersöka och ange den antisociala personlighetens kännetecken. Med det inflytande den har över så många människors dagliga liv, är det verkligen på sin plats att anständiga människor blir bättre informerade om detta ämne.

Attribut

Den antisociala personligheten har följande attribut:

1. Han eller hon talar endast i mycket vida generaliseringar. ”De säger ...”, ”Alla tycker ...”, ”Alla vet ...” och liknande uttryck används ständigt, i synnerhet när han eller hon för rykten vidare. När man frågar: ”Vem är alla ...?”, visar det sig vanligtvis vara en enda källa, och från den källan har den antisociala personen fabricerat vad han eller hon låtsas vara hela samhällets åsikt.

Detta är naturligt för antisociala personligheter, eftersom hela samhället för dem är en stor, fientlig generalisering, i synnerhet mot dem.

2. En sådan person rör sig huvudsakligen med dåliga nyheter, kritiska eller fientliga anmärkningar, invalidering och allmänt undertryckande.

”Skvallerkäring”, ”hyena” och ”ryktessmidare” var en gång benämningar på sådana personer.

Det är värt att notera att inga goda nyheter eller smickrande yttranden förs vidare av en sådan person.

3. Den antisociala personligheten förändrar kommunikation så att den förvärras när han eller hon för budskap och nyheter vidare. Goda nyheter stoppas och endast dåliga nyheter, ofta utbroderade, förs vidare.

En sådan person låtsas också föra vidare ”dåliga nyheter”, som i själva verket är påhittade.

4. Något som är karaktäristiskt och sorgligt när det gäller en antisocial personlighet, är att han eller hon inte reagerar på behandling eller förbättringsförsök.

5. I en sådan personlighets omgivning finner vi kuvade eller sjuka vänner och bekanta som, när de inte faktiskt drivits till vansinne, uppträder på ett handikappat sätt i livet och misslyckas i stället för att lyckas.

Sådana människor ställer till med besvär för andra.

När en person som står i nära kontakt med en antisocial personlighet får behandling eller genomgår utbildning, får han inga stabila vinster, utan får omedelbart återfall eller mister sina vunna kunskaper, eftersom han undertrycks av den andre.

När sådana bekanta får kroppslig behandling, tillfrisknar de vanligen inte inom förväntad tid, utan blir sämre och har klena konvalescenser.

Det är helt lönlöst att behandla, hjälpa eller utbilda sådana personer, så länge de fortsätter att stå under den antisociala förbindelsens inflytande.

Flertalet sinnessjuka är sinnessjuka på grund av sådana antisociala förbindelser, och tillfrisknar inte lätt av samma skäl.

Orättvist nog så ser vi faktiskt sällan den antisociala personligheten intagen på institution. Endast hans ”vänner” och anhöriga är där.

6. Den antisociala personligheten väljer ständigt fel måltavla.

Om ett däck får punktering för att bilen kört över spikar, förbannar han eller hon en medpassagerare eller någonting som inte var orsaken till problemet. Om volymen på radion vägg i vägg är för hög, sparkar han eller hon till katten.

Om det är A som är den uppenbara orsaken, skyller den antisociala personligheten oundvikligen på B, C eller D.

7. Den antisociale kan inte avsluta en handlingscykel. Varje handling genomgår en sekvens där handlingen påbörjas, fortsätter så länge som behövs och avslutas som planerat. I Scientologin kallas detta för en handlingscykel.

Den antisociale blir omgiven av ofullbordade projekt.

8. Många antisociala personer erkänner ogenerat de mest skrämmande brott när de tvingas till det, men hyser inte den minsta känsla av ansvar för dem.

Deras handlingar har föga eller intet att göra med deras egen vilja. Saker och ting ”bara hände”.

De har ingen känsla för riktiga orsakssammanhang och kan därför i synnerhet inte känna ånger eller skam.

9. Den antisociala personligheten stödjer endast destruktiva grupper och rasar mot och angriper grupper som är konstruktiva eller som syftar till förbättring.

10. Den här typen av personlighet ger bara sitt samtycke till destruktiva handlingar och bekämpar konstruktiva eller hjälpsamma handlingar eller aktiviteter.

I synnerhet konstnärer visar sig ofta vara som magneter för personer med antisociala personlighetsdrag, eftersom de antisociala i konsten ser någonting som måste förstöras och förtäckt, ”som en vän”, försöker de göra det.

11. Att hjälpa andra är någonting som nästan får den antisociala personligheten att gå bärsärkagång. Däremot understöds ivrigt verksamheter som förstör i namn av ”hjälp”.

12. Den antisociala personligheten har dåligt sinne för äganderätt och anser att idén att någon över huvud taget äger någonting är en förevändning för att lura människor. Ingen äger någonsin någonting på riktigt.

Den grundläggande anledningen

Den grundläggande anledningen till att den antisociala personligheten uppför sig som han eller hon gör ligger i en dold skräck för andra.

Den antisociala personligheten känner en dold skräck för andra.

Alla andra människor är fiender som måste förgöras, öppet eller förtäckt.

Ett kännetecken på en antisocial personlighet är att han huvudsakligen använder sig av kritiska eller fientliga kommentarer, invalidering och allmänt undertryckande.

För en sådan person är alla andra individer fiender, fiender som måste förstöras, förtäckt eller öppet.

Deras fixering är att man för att över huvud taget ska kunna överleva måste ”hålla andra nere” eller ”hålla folk i okunnighet”.

Om någon skulle lova att göra andra starkare och intelligentare, lider den antisociala personligheten den djupaste vånda av att vara utsatt för personlig fara.

De resonerar att om de har så här mycket besvär med svaga och dumma människor omkring sig, då skulle de gå under om någon blev stark eller intelligent.

En sådan person saknar tillit till den grad att han känner skräck. Detta är vanligtvis maskerat och oavslöjat.

När en sådan personlighet förlorar förståndet, fylls världen av marsmänniskor eller FBI-agenter, och varenda person han eller hon möter är i själva verket en marsmänniska eller FBI-agent.

Men de flesta av dessa människor uppvisar inga yttre tecken på galenskap. De förefaller riktigt förnuftiga. De kan vara mycket övertygande.

Listan ovan utgörs emellertid av saker som en sådan personlighet inte kan upptäcka hos sig själv. Detta är så sant, att du med all säkerhet inte är antisocial om du tyckte att något av det ovanstående passade in på dig. Självkritik är en lyx som de antisociala inte kan kosta på sig. De måste ha rätt, för enligt sin egen uppfattning svävar de i ständig fara. Om man bevisade att en antisocial person hade fel, skulle man till och med kunna göra honom eller henne allvarligt sjuk.

Endast en sinnesfrisk, välbalanserad person försöker rätta till sitt uppförande.

Lättnad

Om man ur sitt förflutna gallrade bort de antisociala personer som man känt och sedan avbröt förbindelsen med dem, skulle man kunna uppleva stor lättnad.

På liknande sätt skulle både sociala och ekonomiska återhämtningar kunna äga rum, ifall samhället identifierade den här personlighetstypen som en sjuk människa, på samma sätt som man nu isolerar människor med smittkoppor.

Det är inte troligt att saker och ting kommer att bli mycket bättre så länge 20 procent av befolkningen tillåts dominera och skada de återstående 80 procentens liv och företagsamhet.

På samma sätt som majoritetsstyre är den politiska ordningen för dagen, borde majoritetens sinnesfriskhet komma till uttryck i våra dagliga liv, utan inblandning och förstörelse från de socialt sjuka.

Det beklagliga är att de inte tillåter någon att hjälpa dem och inte skulle svara på behandling om man försökte hjälpa dem.

Förståelse av detta och en förmåga att känna igen sådana personligheter skulle kunna åstadkomma en stor förändring i samhället och i våra liv.