En annan mycket viktig faktor i teknologin om tredje part är falska rapporter. Falska rapporter är skrivna eller uttalade yttranden som visar sig vara grundlösa eller vilseledande eller som medvetet innehåller lögner.

Vi vet att en tredje part är en nödvändig beståndsdel i alla tvister.

Genom att undersöka en rad problem i organisationer, har det upptäckts att den tredje parten kan bli fullständigt förbisedd även vid en intensiv undersökning.

Genom att avge falska rapporter om andra orsakar, en tredje part skada och förstörelse mellan individer och grupper.

I flera fall har organisationer förlorat åtskilliga oskyldiga medarbetare. Dessa har avskedats eller bestraffats i en ansträngning att lösa problemen. Ändå fortsatte turbulensen och området blev ännu mer upprört på grund av dessa avskedanden.

När man går till botten med detta finner man att den verkliga tredje parten, som till slut grävdes fram, fick folk hängda genom falska rapporter.

En källa till detta är enligt följande:

Personalmedlem X gör en tabbe. Han blir rasande och intar försvarsposition då han anklagas. Han skyller på en annan person. Den andra personen blir bestraffad. Personalmedlem X avleder uppmärksamhet från sig själv på olika sätt, bland annat genom falska anklagelser mot andra.

Detta är tredje parts-handlingar som resulterar i att många personer utsätts för beskyllningar och bestraffningar. Och den verklige tredje parten förblir oupptäckt.

Den rättviseåtgärd som saknas här är att de personer som bestraffades inte konfronterades med de som anklagade dem och inte delgavs den verkliga anklagelsen och därför inte kunde möta eller konfrontera den.

Ett annat fall kan vara att en tredje part helt enkelt sprider lögnhistorier och kommer med anklagelser av illvilja eller av ännu ondskefullare motiv. Detta skulle vara en vanlig tredje parts-handling. Den bygger vanligen på falska rapporter.

En annan situation uppstår då en chef som inte kan få ordning på ett område påbörjar en undersökning, får falska rapporter från en tredje part om saken, bestraffar människor i enlighet därmed och fullständigt förbiser den verkliga tredje parten. Detta gör att området blir ännu oroligare.

Grunden för alla verkligt problemskapande aktiviteter från tredje part är alltså falska rapporter.

Det kan också förekomma falsk perception. Man ser saker som inte finns och rapporterar dem som ”fakta”.

Därför inser vi att vi lätt kan följa en undersökning bakåt genom att följa en kedja av falska rapporter.

I åtminstone ett fall hade den tredje parten (som inte upptäcktes förrän det stod fullständigt klart att bara han kunde ha kraschat två områden i organisationen, det ena efter det andra) också dessa karaktärsegenskaper:

1. Han klantade till sina egna aktiviteter.

2. Han ifrågasatte ursinnigt alla rapporter som riktades mot honom.

3. Han förändrade tvångsmässigt allting då han övertog ett område.

4. Han falskrapporterade åtgärder och anklagade därvid andra.

5. Olycksfallsfrekvensen i hans område var hög.

Ovanstående punkter är inte nödvändigtvis gemensamma för alla som är tredje part men kan ge en uppfattning om vad som kan försiggå.

Utifrån erfarenhet när det gäller att ha att göra med etik och rättvisa i grupper, är det uppenbart att den verkliga källan till förtret i ett område är falska rapporter som accepteras och leder till åtgärder, utan att den anklagade konfronteras med alla anklagelser och med de personer som anklagar honom eller henne.

En person med någon som helst auktoritet i en grupp skall inte acceptera anklagelser och vidta åtgärder i enlighet med dem. Att göra så underminerar säkerheten för var och en. Vad man skall göra, som en början, är att vägra att vidta åtgärder i fråga om någon information, såvida det inte bevisades genom en personlig utredning att det inte var en tredjepartshandling.

Vad en person som har en ledarställning i någon aktivitet bör göra då han får kännedom om anklagelse eller ”bevis” är att genomföra en undersökning rörande falska rapporter och falska perceptioner. På det här sättet kan man då verifiera sådana rapporter och komma fram till den sanna källan till problemet och undvika att bestraffa individer som kanske är oskyldiga.

Rättvisa skulle då bestå av en vägran att acceptera rapporter som inte bekräftats av faktiska, oberoende data, och att se till att alla sådana rapporter undersöks och att alla undersökningar innefattar att konfrontera den anklagade med anklagelsen och om möjligt anklagaren innan disciplinära åtgärder vidtas eller bestraffningar tilldelas.

Även om detta kan sakta ner en rättviseprocess, är individens personliga säkerhet fullständigt beroende av att hela sanningen om en anklagelse fastställs innan åtgärder vidtas.