Våld och konflikter mellan människor och nationer har följt oss genom tiderna, och orsakerna har förblivit ett fullständigt mysterium, som till sist löstes i Scientologin.

Om Kaldéen kunde försvinna, om Babylon kunde förvandlas till stoft och Egypten bli till ett ofruktbart land, och om Sicilien kunde ha 160 blomstrande städer och vara en utplundrad ruin före år 0 och i det närmaste en öken ända sedan dess – allt detta trots allt arbete och all visdom, alla välgångsönskningar och goda avsikter från människors sida, då följer det, lika säkert som att mörker följer efter solnedgång, att någonting måste vara okänt för människan beträffande alla hennes gärningar och levnadssätt. Och att detta någonting måste vara så dödsbringande och så genomträngande att det förstör alla hennes ambitioner och chanser långt i förtid.

Någonting sådant måste vara en slags naturlag som hon aldrig haft en aning om.

Och tydligen finns det en sådan lag, som uppfyller dessa villkor att vara dödsbringande, okänd och som omfattar alla verksamheter.

Lagen tycks vara:

DET MÅSTE FINNAS EN OKÄND TREDJE PART I VARENDA TVIST FÖR ATT DET SKALL KUNNA BLI EN KONFLIKT.

Eller

FÖR ATT EN TVIST SKALL UPPSTÅ MÅSTE EN OKÄND TREDJE PART AKTIVT SKAPA DEN MELLAN TVÅ POTENTIELLA MOTSTÅNDARE.

Eller

ÄVEN OM DET ALLMÄNT HÅLLS FÖR SANT ATT DET KRÄVS TVÅ FÖR ATT EN STRID SKALL UPPSTÅ, MÅSTE DET FINNAS EN TREDJE PART SOM FRAMBRINGAR DEN, FÖR ATT EN FAKTISK KONFLIKT SKALL INTRÄFFA.

Det är mycket lätt att se att två som ligger i konflikt strider med varandra. De är mycket synliga. Vad som är svårare att se eller misstänka är att en tredje part existerade och aktivt underblåste striden.

Den vanligtvis ej misstänkta och ”resonliga” tredje parten, åskådaren som förnekar all delaktighet, var den som ursprungligen skapade konflikten.

Den dolda tredje parten, som ibland förefaller stödja enbart den ena sidan, visar sig vara anstiftaren.

Detta är en användbar lag, på många av livets områden.

Detta är orsaken till krig.

Man ser två personer slänga glåpord efter varandra och ser dem ta till knytnävarna. Ingen annan finns i närheten. Följaktligen var det de som ”startade slagsmålet”. Men det fanns en tredje part.

Om man spårar detta tillbaka till källan, stöter man på otroliga data. Det är det som är problemet. Det otroliga är alltför lätt att förkasta. Ett sätt att dölja saker är att göra dem otroliga.

Kontorist A och budbärare B har bråkat. Det blossar upp till öppen konflikt. Bägge beskyller varandra. Ingen av dem har rätt och således löses inte tvisten, eftersom dess verkliga orsak inte har fastställts.

Man undersöker ett sådant fall ordentligt. Man finner det otroliga. Hustrun till kontorist A har varit i säng med budbärare B och hon beklagar sig inför båda om den andre.

Lantbrukare J och godsägare K har utkämpat hårda duster i åratal och har levt i ständig konflikt. Det finns uppenbara, logiska orsaker till bråket. Ändå fortsätter det utan att lösa sig. Genom en noggrann undersökning finner man bankdirektör L, som på grund av deras förluster under drabbningarna kan låna pengar till bägge sidor – medan han håller bråket vid liv – och som kommer att få rubb och stubb av deras markegendomar om båda förlorar.

Lagen gäller även i större skala. Revolutionära krafter var i konflikt med den ryska regimen 1917. Orsakerna är så många, att uppmärksamheten lätt fastnar vid dem. Men inte förrän man lade beslag på Tysklands officiella statshandlingar under andra världskriget kom det fram att Tyskland hade främjat revolten och finansierat Lenin, så att han kunde utlösa den, och att de till och med hade skickat in honom i Ryssland i ett mörklagt tåg!

När man undersöker ”personliga” gräl, gruppkonflikter och strider mellan nationer, upptäcker man, om man söker, den tredje parten. Denne misstänks inte av de båda stridande – och om han över huvud taget misstänks, avfärdas det som ”otroligt”. Ändå styrker omsorgsfull dokumentation slutligen detta.

Detta datum är otroligt användbart.

Vid äktenskapliga gräl är det rätta förfarandet för de som sysslar med rådgivning att få båda parter att omsorgsfullt lokalisera den tredje parten. Kanske kommer de fram till många anledningar först. Dessa anledningar är inte personer. Man letar efter en tredje part, en verklig person. När båda finner den tredje parten och får fram bevis för det, är det slut på grälandet.

Ibland bestämmer två tvistande parter sig plötsligt för att utse någon att lägga skulden på. Detta får tvisten att upphöra. Ibland är det inte rätt person och fler tvister uppstår senare.

Två nationer som ligger i luven på varandra borde båda söka få till stånd överläggningar med den andre, för att sålla fram och finna den verkliga tredje parten. De kommer alltid att hitta en om de ser efter, och de kan finna den rätta. Man kommer att finna att en faktiskt existerar.

Det finns förmodligen många tekniska tillvägagångssätt när det gäller detta, som man skulle kunna utveckla och beskriva.

Många underliga fenomen existerar i samband med detta. En riktigt upptäckt tredje part bekämpas vanligtvis inte av någondera parten, utan undviks bara.

Äktenskapskonflikter är vanliga. Äktenskap kan räddas genom att bägge parterna verkligen reder ut vem som orsakade konflikterna. Det kan ha funnits flera stycken (under den tid deras äktenskap har varat), men endast en åt gången.

Tvister mellan en individ och en organisation orsakas nästan alltid av att en individ eller en grupp är tredje part. Organisationen och individen bör göra gemensam sak och isolera den tredje parten, genom att för varandra visa fram all den information som de har försetts med.

Både orosstiftare och myndigheter skulle åter kunna bli överens, om man kunde få representanter från båda sidor att informera varandra om vad som har sagts till dem – och av vem.

Sådana överläggningar har haft en tendens att enbart befatta sig med ömsesidiga beskyllningar, villkor eller missförhållanden. Om de skall lyckas, får de enbart befatta sig med personer.

Denna teori kanske kan tyckas göra gällande att det inte finns några dåliga förhållanden som vållar konflikter. Det finns det. Men dessa är vanligtvis möjliga att åtgärda genom överläggningar, såvida inte en tredje part driver på för konflikt.

Historien ger oss en riktigt dålig uppfattning av det förflutna, eftersom detta skildrats via två motståndares ömsesidiga beskyllningar, utan att den tredje parten har upptäckts.

”Bakomliggande anledningar” till krig borde heta ”dolda pådrivare”.

Det finns inga konflikter som inte kan lösas, såvida inte deras verkliga pådrivare förblir dolda.

Detta är den naturlag som varken forntida eller nutida människor har känt till.

Och på grund av att de inte kände till den, utan leddes in i ”anledningar”, har hela civilisationer gått under.

Den är värd att känna till.

Den är värd att användas i situationer där man söker skapa fred.