Den fullständiga tonskalan, som kan ses längst ner på denna sida, börjar en bra bit nedanför apati. En person har med andra ord ingen emotion alls för ett ämne. Ett exempel på detta var den amerikanska attityden till atombomben. Något som de borde ha varit mycket bekymrade över låg så långt bortom deras förmåga att kontrollera och innebar en så stor risk för deras fortsatta tillvaro att de befann sig nedanför apati i fråga om den. De tyckte faktiskt inte ens att det var mycket till problem. Att känna sig apatisk skulle vara ett framsteg jämfört med att inte känna någon som helst emotion angående något som borde beröra en person djupt. Människor är med andra ord, när det gäller många ämnen och problem, ett gott stycke nedanför apati.
Där börjar tonskalan – ett fullständigt dött nolläge, långt under döden själv. Allteftersom tonerna förbättras, möter vi nivåerna:
KROPPSLIG DÖD
APATI
SORG
RÄDSLA
VREDE
ANTAGONISM
UTTRÅKNING
ENTUSIASM
SERENITET, i den ordningen.
Det finns många små mellanlägen mellan dessa toner, men om man känner till någonting om mänskliga varelser bör man definitivt känna till just dessa emotioner.
En person som befinner sig i apati känner, när hans ton förbättras, sorg.
En person i sorg känner, när hans ton förbättras, rädsla.
En person i rädsla känner, när hans ton förbättras, vrede.
En person i vrede känner, när hans ton förbättras, antagonism.
En person i antagonism känner, när hans ton förbättras, uttråkning.
När en uttråkad person förbättrar sin ton, blir han entusiastisk.
När en entusiastisk person förbättrar sin ton, känner han serenitet.
Nivån nedanför apati är faktiskt så låg att den utgör ett sinnestillstånd av ingen-
|
DEN FULLSTÄNDIGA TONSKALAN
|
|
|
|
kärlek, gillande eller någon annan känslomässig inställning; graden av gillande. Den grundläggande definitionen av affinitet är betraktandet av avstånd, vare sig det är bra eller dåligt.